Bard NaturStig Fredriksson
När vi bestämde höstprogrammet visste väl ingen vad som var att vänta denna grå vinterdag. Nollgradigt, ingen snö, 51 deltagare med målarterna hökuggla och tallbit. Vi såg båda. Start vid Botans grindar, sedan kom den ena uppförsbacken efter den andra. Mycket folk på Ljungheden även före oss, ugglan upptäcktes av Thomas Larsson den 13/11 och tycks trivas förträffligt samt inte bry sig om folk. Och varför skulle den det?
Ingen jagar hökugglor, så skygghetsgenen är tämligen outvecklad. Den satt så vackert i en talltopp utan att göra något väsen av sig, rovfåglar fångar mat på en timme och smälter den sedan resten av dygnet. Vegetarianerna i djurriket gör tvärtom, växtföda är svårsmält.
Alla som var med på dagens vandring inser att jag inte tagit den här ovan visade bilden denna ganska gråmulna (men oregniga) dag. Likt alla ugglor bör den allra helst fotograferas rakt framifrån, gärna i gott ljus vilket förstås utesluter ugglor som föredrar nattlivet.
Hökugglan, som sommartid finns norr om polcirkeln med sin långa sommardag accepterar dagsljus. Kortet togs den 10 december. Däremot är kortet på (en del av) publiken uppe på Ljungheden alldeles autentiskt och visar hur okänslig ugglan är för störning samt hur stort fågelintresset nu för tiden kan vara.
Ingen jagar hökugglor, så skygghetsgenen är tämligen outvecklad. Den satt så vackert i en talltopp utan att göra något väsen av sig, rovfåglar fångar mat på en timme och smälter den sedan resten av dygnet. Vegetarianerna i djurriket gör tvärtom, växtföda är svårsmält.
Alla som var med på dagens vandring inser att jag inte tagit den här ovan visade bilden denna ganska gråmulna (men oregniga) dag. Likt alla ugglor bör den allra helst fotograferas rakt framifrån, gärna i gott ljus vilket förstås utesluter ugglor som föredrar nattlivet. Hökugglan, som sommartid finns norr om polcirkeln med sin långa sommardag accepterar dagsljus. Kortet togs den 10 december. Däremot är kortet på (en del av) publiken uppe på Ljungheden alldeles autentiskt och visar hur okänslig ugglan är för störning samt hur stort fågelintresset nu för tiden kan vara.
Vi roade oss också med att betrakta (bild ovan) flocken av domherrar som i vanlig ordning (bild nedan höger, hane) satt och knaprade knoppar i de katsuraträd som växer öster om Finnsmossen (som ibland också kallas Näckrosdammen). Det är ett japanskt träd, i rakt nedstigande led ättlingar till de allra första lövträden på jorden. Fäller blad på hösten, färska bladärr skall, enligt uppgift, avge en ”härlig doft som påminner om nybakat bröd”. Det bli att testa nästa höst. Dagens andra clou var tallbitarna. Denna sällsynta och ytterst tillfälliga höstprimör har just i år flödat ner över södra Sverige från boplatserna i Norrland och Sibirien. Hördes på ett par ställen och minst 2 ex kunde även ses i Arboretet i Botan nära ormgranbeståndet (bild hane till vänster). Där kunde vi också repetera dess kvittrande lockläte, påminde litet om lockläte av sädesärla. Andra fåglar under vandringen var grönsiskor, kungsfågel och större hackspett. Samt dessutom en väldig massa steg och nyttiga backar…
