Kategori: Exkursionsrapporter

Text: Carina och Jörgen Nordgren

Bilder: Iris Vannerlund, Manne Strömbäck och Kim Larsson

Vi var två förväntansfulla “gröngölingar” som anslöt till övriga 16 deltagare i GOF-gänget på Gustav Adolfs Torg en solig torsdagseftermiddag. Vi hälsade på vår chaufför Palle och vår ledare Berndt som redan innan vi lämnat centrala stan fått upp stämningen i bussen med sin energi och humor. Efter det sedvanliga matstoppet i Ljungby åkte vi vidare mot “Solen och
Vindarnas ö” för incheckning på STF Ottenbys Vandrarhem. Det skulle visa sig att Öland verkligen gjorde skäl för namnet, åtminstone vad gäller vindarna. Blåst fick vi i massor och jodå, efter fredagens tidvisa duggregn så visade sig solen också.

Vi insåg att det är väldigt tidig uppstigning som gäller dessa skådardagar och Berndt var tydlig med att 6.30 går bussen, alla dagar. Inga problem för det här gänget att passa tider så varje morgon rullade vi mot södra udden i mörkret och anlände strax innan den vackra soluppgången. Under färden mot udden kunde ingen undgå de enorma flockarna av prutgäss som lyfte i samma stund som bussen körde förbi.

Södra Udden bjöd direkt på en sen bivråk som drog över våra huvuden. Det var full rulle i buskagen under den tidiga morgonen, främst med alla små fina kungsfåglar men även gransångare som sökte lä i snålblåsten. Flockar av berg- och bofink strök över våra huvuden. Eftersom Berndt gjort så bra reklam för de berömda nybakade wienerbröden som stod klara kl 9.00 på Fågel Blå så fick det självklart bli så, hänga på låset varje dag och få en skön värmande fikapaus innan avfärd till nästa ställe.

Det var ett tappert gäng som ihärdigt kämpade på i blåsten under de tre dagarna och vi besökte ett flertal lokaler. Slutresultatet blev totalt 121 arter. Det största antalet under de senaste fem åren när det gäller höstresan till Öland. Fjällvråkar dominerade stort bland rovfåglarna liksom sparvhök, ute vid Södra . När det gäller prutgässen så var det de stora volymerna som överraskade. “Jag har aldrig sett så många tidigare” menade Berndt. De i gänget som hade fokus ut mot horisonten såg bl.a. sjöorre, smålom,storlom, svärta, tordmule, alfågel och sillgrissla.Vi spanade intensivt efter rapporterad rödhalsad gås, nötkråka, kungsfågelsångare och en eventuell taigasångare, dock utan framgång.

För oss två nya entusiaster var det kul med flera arter som vi inte sett tidigare, till exempel turkduva, rapphöna, brunand, bergand, varfågel, brunglada, bivråk och dvärgbeckasin. Den vackra dvärgbeckasinen fångade allas intresse då den stannade länge vid strandkanten och visade upp sig. Och inte att förglömma en fin kentsk tärna som stod och vilade sig, mitt i en flock av skärfläckor.

Det var härligt och nästan lite kontemplativt att stå i lä bakom Fågel Blå på morgonen när solen började värma och betrakta skådespelet över ängarna. Stora sjöfågelsträck över havet som böljade fram, i vattenbrynet några vadare som spatserade omkring och i luften flera fjällvråkar, rödglador, sparvhökar och någon pilgrimsfalk avvaktande på marken lite längre bort. Några såg en jorduggla komma insträckande och landa nära stranden. En magisk morgon.

Vi kommer inte ihåg namnen på alla fågellokaler men Manne & Co hade lagt upp en daglig, väl genomtänkt rutt. Vi sökte bland annat efter kornsparv och stäpphök.Vi fick se flera kornsparvar vid Gräsgård/Råbäcken, de visade upp sig så fint på en av Ölands alla karaktäristiska stenmurar. Som bonus låg tre små rapphöns och hukade sig i åkerfårorna bredvid. Jättefina, tyckte vi. Stäpphöken höll sig undan.

Vid ett tillfälle gick ett larm, en dvärgsparv fanns i en buske vid “Sibyllas jaktstuga”! Vi och många, många fler skyndade dit. Stämningen på plats var förväntansfull. Vem hade sett? Var är den? Någon som hade fotat? Alla stod tålmodigt och spanade. Tveksamheten växte, var det kanske “bara” sävsparvshonan, den som hoppade ut och in ur buskaget som hade setts? Vi enades om att så var fallet och drog vidare. Fredag och lördag avslutades med en god middag på restaurang. Vi njöt av Drottning Ödas tjälknöl och Fågel Blås öländska lufsa. Vid hemkomsten till vandrarhemmet samlades vi varje kväll för en artgenomgång under ledning av Manne. Det blev en trevlig stund och perfekt avrundning av dagen.

Det var en mycket trevlig resa med ett fantastiskt gäng och väldigt bra ordnat av Berndt med flera. Stort tack till Manne, Jörgen och Anders som planerade dagsrutterna och som så generöst delade med sig av sin mångåriga erfarenhet.

Vi ser fram emot fler spännande resor och exkursioner!
Carina och Jörgen Nordgren

GOF har tidigare gjort resor till fjällen, bland annat till Abisko och Stekenjokk. Men det var många år sedan, så nu var det verkligen dags att återigen dra norrut. Målet för resan var södra fjällvärlden i Dalarna och Härjedalen. Tidsschemat var väldigt tajt då nästan två av de fyra dagarna var resdagar till och från fjällen. Väl medvetna om detta hade våra exkursionsledare noga förberett upplägget för maximal fågelmässig utdelning.

Hela GOF gänget, gånger två!

11 entusiastiska deltagare fördelat på 4 bilar startade från Göteborg kl 7 på morgonen den 8:e med drygt 7 timmars körtid till Fulufjället som dagens destination. På vägen dit gjorde vi ett kort skådarstopp vid Brosjön strax norr

om Säffle. Där lyckades vi bland annat få syn på två svartsnäppor, fiskgjuse och en räv som snyggt visade upp sig.

Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets nationalpark

Väl framme vid Fulufjällets nationalparksentré käkade vi en god middag. Vi gick sedan direkt till naturum där det skulle finnas lavskrikor. Vi behövde inte vänta länge förrän några kom fram och högg in på den medhavda falukorv specifikt ägnad åt detta tillfälle.

En av de två lavskrikor vi såg

Jaktfalk var en av målarterna för resan och hade tidigare år häckat vid Njupeskärs vattenfall, vilket med sina 93 meters fallhöjd är ett av Sveriges högsta vattenfall. Vi vek in på jaktfalksleden mot vattenfallet och vandrade i gammal fin skog prydda med silvergrå och spiralvridna torrakor. Väl framme började vi att spana utmed klippvägen. Ingen jaktfalk syntes till, men efter en stund lyckades vi i alla fall hitta boet där den tidigare hade häckat. Strax nedanför vattenfallet dök en forsärla upp som snart visade sig vara en gulärla, och på tillbakavägen såg några av oss en stenfalk som vid närmare granskning var en tornfalk – två bra exempel på vad förväntningarna på en viss art i viss miljö kan ha för artbestämningar.

Åter till naturum där vi träffade på Stockholms ornitologiska förening på sin årliga södra fjällentur sedan 20 år tillbaka. Det började bli sent och vi begav oss till STF-boendet Fulufjällsgården i Mörkret, där det alldeles i närheten skulle finnas en lokal för järpe. Med hjälp av en järppipa försökte vi locka fram den, men ingen järpe hördes eller syntes till.

På morgonen dag 2 gjorde vi ett nytt försök på järpe, dock utan resultat. Vi begav oss till Brottbäckstugan vid Fulufjället där det bland annat skulle finnas orrar, och några av oss lyckades faktiskt se flygande orre. Bland andra arter kan nämnas skogssnäppa, grönbena, buskskvätta och en död fjällämmel. Därefter åkte vi norrut till Nipfjället där vi åter träffade på Stockholmsgänget. Vi fick rätt så omgående syn på fjällpipare som tyvärr hade benägenheten att trycka mot marken så att man bara såg halva fågeln. Vi tipsade stockholmarna om Fjällpiparen som strax därpå tipsade oss om en fjällripa som visade sig betydligt bättre än piparen.

Några av de fina fåglar vi såg på Flatruet. fjällabb, smålom och brushane

Efter Nipfjället drog vi vidare mot Flatruet där vi tillbringade något mer tid än planerat på grund av att vägen över Mittåkläppen var avstängd. På Flatruet sågs spelande kungsörnar, lappsparv, alfågel mm. Vi fick även superfina obsar på smålom, brushanar, smalnäbbade simsnäppor samt fjällabb. Där träffade vi även på Göteborgsskådaren Leif Jonasson som tipsade oss om andra fågellokaler i området. Efter incheckning i våra stugor och middag i Funäsdalen återvände vi till Flatruet på kvällen för dubbelbeckasinspel. Det gjorde även Stockholmsgänget, Leif och ytterligare några skådare, vilket resulterade i en mindre folksamling på spelplatsen. Där fanns också två (stackars!) ambitiösa skådare i gömslen som således var omringade av skådare som stod helt öppet. Det visade sig snart att beckasinerna från vår position var väldigt svåra att få syn på, då de gömde sig i buskagen. När vi senare flyttade oss något västerut visade de sig betydligt bättre.

Dubbelbeckasin spelar i skymningen

Dag 3 inleddes åter på Flatruet med hopp om att få syn på lappsparv och blåhake, som tyvärr inte ville visa sig. Vi åkte vidare till Storsjön öster om Ljungdalen där vi fick ytterligare några arter på listan såsom dvärgmås, storlom och svarthakedopping, varav den senare bjöd på riktigt fina närobsar. Med hopp om att få syn på främst ringtrast åkte vi till Torkilsstöten där det blev en smärre bergsbestigning delvis i snö. Ringtrastarna uteblev men vi belönades istället med vacker utsikt, två blåhakar och fina fjällblommor såsom purpurbräcka, gullspira, fjällspira, krypljung och vintergröna. Vi styrde därefter norrut mot Kläppen och en två kilometers vandring till Kesusjön där vi fått tips om en “större ansamling” av blåhakar. Väl framme var det dock förvånansvärt tyst i buskarna, men på tillbakavägen syntes i alla fall en blåhake och strax innan parkeringen dök en tjäderhöna upp.

Under resan blev det en hel del åkande på grusvägar, vilket efter besöket i Kesudalen resulterade i att en av bilarna fick punktering. Ett reservhjul och en domkraft plockades fram och vi började med gemensamma krafter att byta däcket, vilket inte var helt lätt. Då dök återigen Leif upp som utöver skådarkompetensen även visade sig ha viss däckbytarkompetens. Några av oss avslutade dagen med lite skådning norr om Tänndalen halvvägs mot Andersborg, en mycket vacker plats där kungsörnarna åter dök upp (dock oklart om det var samma kungsörnar som på Flatruet). Vi hade även fullt upp med alla trastar som flög fram och tillbaka mellan fjällheden och fjällbjörkskogen, mestadels björktrastar och ringtrastar. Efter ett tag påpekade någon det intressanta sambandet att de mörkare ringtrastarna syntes åt väster i motljus och björktrastarna i medljus, vilket fick en del att tvivla på ringtrastobsarna. Men till slut övertygades vi av ringtrastarnas existens utifrån de vita bröstpartierna på de annars mörkfärgade trastarna. Senare på kvällen fick några av oss även en riktig finobs av blåhake.

Efter drygt två lyckade skådardagar var det så dags för hemresa. Sammanfattningsvis kan sägas att vi inte endast hade tur med vädret med soligt och klart kanonväder samtliga dagar utan också såg nästan alla målarter för resan, d v s sammantaget en mycket lyckad resa! Dags att planera nästa resa norrut…
—

Blandade bilder från resan

Text: Jörgen de Jong

Bilder: Kim Larsson, Svante Prado, Anders Nilsson, Manne Strömbäck och Jörgen de Jong

Det måste inte blåsa hård SV-vind för att man ska få en lyckad dag på Vinga! Det kan vara spegelblankt hav! Vi fick en fantastiskt lyckad dag med bästa Christer Fält som lagledare! En fin svart rödstjärt mötte oss direkt när vi steg iland! Sedan hade vi en brandkronad kungsfågel och många spännande obsar på väg ut till yttersta udden, bl a vattenrall, jorduggla, järnsparv och överflygande snösparv samt många trastar! Ute på udden upptäckte vår bästa spejare Andreas genast en fin havssula och där såg vi även smålom, sjöorre, svärta, tretåig mås och alkor och till vår stora glädje en liten alkekung! Eftersom havet låg platt var det lätt att se fåglarna och flera tumlare jagade fram & tillbaka! Vi fick ihop 60 arter! Stort tack Christer och hela goa gänget för en härlig söndag!

Text och bilder: Kim Larsson

Vilken toppendag Reino Andersson bjöd på idag på GOFs vadarexkursion till Halland. Förutom alla härliga vadare vid Korshamn, Brevik, Galtabäck och Getterön fick vi bevittna dramatik på Killingatången när först en fiskgjuse sågs fiska upp en skädda ur vattnet och genast förföljdes av en hungrig trut. Gjusen satte sig på en påle i vattnet och skulle just till att spisa sin skädda när det dök upp en havsörn från höger och jagade upp gjusen i luften med sin skädda. Den fann bäst att släppa fisken när angriparen kom för nära, och fisken olyckligtvis hamnade i ett oxelbuskage. Där lyckades inte den frustrerade havsörnen hitta den, så den dröp av varifrån den kommit.

Härnäst fick vi en fantastisk uppvisning av en lärkfalk, som först siktades på hög höjd och långt borta. När den kom närmare jagade den en flock svalor och vi fick bevittna falkens och svalornas luftakrobatik. Vad kan man mer begära.

Tack Reino för en härlig dag med gedigen bestämningshjälp där rödbenor blev svartsnäppor och sedan åter blev rödbenor. Kustpiparen känner vi igen på den vita undergumpen och de svarta armhålorna. Mosnäppan var som en gråsugga.

Vi såg visserligen bara storspovar men skulle det funnits småspovar hade vi känt igen dem på att de rör sig i en rak linje medan släktingen storspoven ömsom vänder sig åt vänster och ömsom åt höger i sitt födosök. Det bästa var ändå insikten om att tättingar byter sin fjäderdräkt som om de stiger i den med fötterna först och ruggar huvudet sist, medan vadarna gör tvärtom, som om de drar över sig en tröja först över huvudet och sedan ner över kroppen.

Ett litet lyckligt GOF-gäng som inte vill gå och lägga sig har njutit av den vackraste solnedgången efter en helt underbar dag med bad ( några av oss) och förstås dagens höjdpunkt Lunnefågel!

Text och foton: Kim Larsson

Om man är på Nattsångarexkursion i Torslandaviken så förstår ni att det inte blir så många foton på sångarna! Men om man som jag var där en stund innan så hann det bli några bilder ändå!

Vi hade en fantastiskt fin kväll som avslutades med en härlig konsert av kärrsångaren under ledning av maestro John Thulin Stort tack!

Text och foto: Kim Larsson

Nu har vi hunnit smälta våra upplevelser från denna fantastiska ö. Det blev inte bara fågel utan också en hel del växter och några insekter. Det är inte så många andra fågelskådare att trängas med på Gotland och inte heller så mycket draghjälp vid sökandet. Ändå kom vi upp i imponerande 125 olika fågelarter, där vi var särskilt glada för halsbandsflugsnappare, kungsörn, videsparv och blåhake. Stort tack till Elisabeth Johansson från Visby, som visade oss sina finaste lokaler runtom på ön.

Vi startade från Visby och körde söderut på västra sidan av ön med vadare, gäss, måsar, tärnor och änder. En jagande lärkfalk höjde temperaturen när vi lämnade Ekstakusten vid Langstiteviken. Vi bodde på pensionat Holmhällar, där vi kunde betrakta en vacker hane av halsbandsflugsnappare från stugans köksfönster.

Två dagar ägnades åt Sudret, där det stundtals vimlade av insträckande tättingar på de utstickande uddarna. Vi såg också både havsörn och kungsörn fint. På Närsudden gick en vit gås tillsammans med vitkindade gäss. Tamgås tänkte några av oss, men Mikael och Jörgen blev tämligen säkra på att det var en snögås, vilket bekräftades av att andra skådare noterade den några dagar senare på en annan lokal.

De sista en och en halv dagarna ägnades åt lokaler i nordost som den fina fågelsjön Storsund och dess rika förekomst av ägretthäger och gråhäger. Stoppet i Barläst gav 114 skäggdoppingar i full färd med häckningen tillsammans med tärnor, måsar och ejder.

På vägbanken vid Asunden kom en lärkfalk flygande rakt emot oss innan den hastigt vek av. Där kunde vi också se fiskande småtärna, fisktärna och silvertärna.

Valleviken bjöd på svarthakedopping och dvärgmås, Fardume träsk på häger och brun kärrhök och Lokrume myr överraskade med spel av brushanar.

Mest minnesvärt var nog ändå söket efter blåhake på Furildens Suderudd. Karin nästan snubblade över blåhaken och när vi sökte återfinna den upptäcktes en sparv som ledde tankarna mot dvärgsparv. Det visade sig vara videsparv, nytt kryss för flera av oss. Visst måste vi väl komma hit litet oftare!

Bland övriga obsar kan nämnas rödspov, myrspov, kustpipare, årta och svartsnäppa. Det var rikliga förekomster av orkidéerna St Pers nycklar, göknycklar och Adam och Eva, men bara en enda krutbrännare. 

Annandag påsk bjöd på ett strålande väder när vi under Lars Hellmans ledning tog oss runt delar av Vrångö. Vi var 12 som i sakta mak tog den södra slingan och därefter delar av den norra. För många av oss blev det årets första sädesärlor, lövsångare och rödstjärt. Den mest överraskande obsen var kanske de två röda gladorna som låg över oss en lång stund. Stenskvätta, gravand, gransångare och grönfink var ytterligare några av arterna. En ormvråk
såg vi också. Tyvärr togs inga bilder av fåglarna men några bilder på skådarna fick vi till. Vi hade en härlig dag men ingen av oss räknade arterna så exkursionsrapporten slutar här.

Varmt tack till Lars för tålmodigt svarande på alla frågor och tack till alla deltagare som så entusiastiskt bidrog till en härlig dag.

Text: Maria Eriksson
Bild: Maria Eriksson

Dagens GOF-rundvandring var en trevlig tillställning. Solen sken från en blå himmel och 22 spända personer dök upp vid mötesplatsen.

Vilka fåglar skulle vi se idag? Det började med en tidig gransångare, lite ljud från en järnsparv, men plötsligt säger Magnus JL Persson med lugn röst: -”en kungsfiskare!”. Och visst där satt den på en gren och den var fullt upptagen med att fiska så hela gruppen fick se den.

Vid det nya vadehavet så hittade vi två kärrsnäppor mm. Och havet var lugnt och det var nästan vindstilla, så vi lade också lite tid att spana ut över havet. Men jag tror att näst efter kungsfiskaren, så var de 6-7 skäggmesar som höll på att hoppa runt i vassen det som var den största behållningen. En stor del av gruppen ville knappt gå vidare. . Men riktigt roligt att alla fick se dessa fåglar.

Stort tack till Magnus Persson som förutom att peka ut fåglar, också informerade och berättade om området Torslandaviken, både förr, nu och framtid. Tack också till alla trevliga och nyfikna deltagare, hoppas vi alla ses snart igen!

Text: Manne Strömbäck

Bilder: Kim Larsson o Manne Strömbäck

Varför åker man norrut mot vintern när våren är i antågande och snödroppar, krokus och tussilago lyser i vårvintersolen? Jo, när chansen är stor att man får se fåglar som man annars bara kan drömma om. Vitryggig hackspett, gråspett och slaguggla är ovanliga arter på våra vanliga utfärder till fågelrika marker i södra Sverige.

Med frusna tår och fingrar mötte vi kören av trumsignaler från större, mindre och möjligen vitryggig hackspett i gryningen tillsammans med rop från gröngöling och spillkråka.

Allt i ett underbart vackert men grymt och kallt landskap. På gränsen till det riktiga Norrland under sakkunnig ledning av Stig Holmstedt, denna nestor av fågelguider, prickades den ena efter den andra av utlovade rariteter av. Sent på kvällen besöktes lokaler för sparvuggla och slaguggla.

Den duett som utspelades mellan Stig och slagugglan var obetalbar – Stig ropade ut den sjustaviga strofen: först två stavelser följt av en lång paus, sedan den femstaviga kadensen. Då ropade slagugglan de två första stavelserna som svar, gjorde en lååång paus och sedan kom resterande dova hoanden. Döm om vår förtjusning.

Tack Manne Strömbäck och Jörgen De Jong, för väl arrangerad tur till nya för oss okända marker.

Bilder: Anders Nilsson, Manne Strömbäck, Kim Larsson och Annica Nordin

Text: Annica Nordin