Förmiddagsexkursion -Torslandaviken 24 maj 2020

Solen kom fram efter några timmar.

Torslandaviken är Göteborgsområdets förnämsta fågellokal, så låt er inte avskräckas av den industriella omgivningen eller det skrot och annat skräp man ser på en upptäcktsfärd runt viken. Potentialen för detta område är enormt och jag ser små förbättringar hela tiden, men nu till dagens exkursion! 😊

Fokuserad spaning

Redan några dagar innan planerat datum, så såg väderprognosen inte så värst bra ut, ihållande regn. Men något som jag har lärt mig är att väder spelar mindre roll, fåglarna finns ju runtomkring oss , oavsett väder.

Fågelguide var Christer Fält, och förutom undertecknad så var det två till tappra deltagare ( Kim och Ulf) som slöt upp kl 05:00 vid det gamla modellflyget.

Redan vid vårt första stopp vid vadarstranden, så hade gruppen glömt av regnet då Christer ropar ut att den svarthuvade måsen står mitt ute på stranden. Detta blev en bra början då inom några minuter så hade vi också hittat en mosnäppa och en spovsnäppa. Några andra exempel på arter vi hittade var: Härmsångare, kärrsångare och törnskata. Totalt fick vi ihop 71 fågelarter på 6.5 timmarna turen pågick.

Svarthuvad mås på vadarstranden – Torslandaviken

Den största nackdelen med regnet var nog att Christer hade en plan om att försöka visa lite olika fjärilsarter, men detta blev svårt då regn inte är fjärilars älsklingsväder. Istället så tittade vi på lite växter undertiden vi gick runt viken. Jag själv tyckte det var roligt att vi hittade alla blommor i Evert T fina visa Sjösalavals: Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Bildbevis bifogas! 😊

spovsnäppa

Vi tackar Christer Fält för hans engagemang, kunskap (både i pedagogik och i naturkunskap) och vi ser redan nu fram emot nästa tur i Torslandaviken.

Hoppas vi ses på någon GOF aktivitet!

Manne Strömbäck 

Runtur vid Välen den 9 maj 2020

Exkursionsrapport från dagens runtur vid Välen den 9 maj. 😃🦆🌞I exkursionskommittén har vi bestämt att vi tills vidare inte genomför exkursioner, där det krävs samåkning i bilar eller gemensam buss. Däremot exkursioner i närområdet där var och en kan ta sig till mötesplatsenen med egen bil eller allmänna kommunikationsmedel kommer att genomföras.

En sådan exkursion var den till Välenområdet idag. Trots dessa tider blev vi totalt 15 personer som dök upp vid 7-tiden denna strålande vindstilla dag. En lagom grupp där Coronaavstånd kunde hållas, för det mesta. Hans Börjesson, vår guide idag, informerade först om Välen som fågellokal och naturreservat.Vid stod först en stund i tornet och kunde bl a se ett par drillsnäppor, några gulärlor av rasen Flava, två mindre strandpipare och flera grågäss med gässlingar. Vid promenaden mot Torstensås hörde vi och i några fall såg löv- gran- törn och ärtsångare. När vi kom ner mot vattnet flög en småspov, lockande/bjäbbande över. En järnsparv visade också upp sig en stund. På Muddret mitt i maskrosornas paradis fanns hämplingar och en buskskvätta. Vid högstubben sågs ingen kattuggla till (förmodligen endast vintertillhåll). Däremot tycktes stubben intagen av kajor i häckningsbestyr. Uppe på Kviberget kunde vi studera Välens gräns mot Askimsfjorden och en del sjöfågel såsom småskrake, storskarv och knipa. Över båthamnen flög en hel del nyanlända ladu- och hussvalor. En gråhäger och rödbena drog förbi. På lite långt håll sågs samtidigt en tornfalk och en sparvhök. Uppe på berget hade vi också ett stort antal nykläckta fjärilar av arten ekantennmal. På vägen ner från berget kunde vi studera ett flugsnapparpar som tycktes ha intagit en holk i ekskogen. Gröngöling hördes flera gånger och en sågs på andra sidan viken och vid ett tillfälle hördes en trummande större hackspett. Under promenaden hördes och sågs också rör- och sävsångare.På återvägen kunde vi också höra en sjungande rödstjärt vid Torstensås.Vid återkomsten till fågeltornet intogs äntligen vår medhavda fika. Lite avslutande spaning från tornet gav vidare sex rastande stenskvättor och en buskskvätta.Ett stort tack till Hans för en utmärkt guidning denna strålande lördagmorgon/förmiddag som avslutades strax efter 11:00. Flera av deltagarna hade inte tidigare varit vid Välen och de var särskilt nöjda. Totalt registrerade gruppen 66 arter under dagen.Text och bild: Berndt Lindberg

GOF:s dag vid hallandskusten 1 mars 2020

Mars månad, och våren är kalendermässigt här, även om våren meteorologiskt redan kom i februari. Nu är de tidiga vårfåglarna på väg in över landet, och vad passar väl inte bättre att åka ut och möta upp alla lärkor, vipor och gäss?

Vi möttes upp vid Gustav Adolfs torg, där vi sedan tog buss söderut mot Halland. På vägen hämtade vi upp några deltagare, samt dagens exkursionledare, Calle Hagman. Det regnade en hel del och blåste mycket under resan ner. Planen var att börja vid Morups Tånge och gå ut till Korshamn för att leta vadare, snösparvar och berglärkor. Men när vi klev ur bussen insåg vi ganska snabbt att det nog inte var en så bra idé. Regnet öste nu ner och vinden greppade tag i allt och alla. Vi bestämde oss för att istället ta oss upp till fyren och söka lä bakom tallarna.

Regnet började efter ett tag att lätta och molntäcket lättade till och med lite grann på sina håll. I Brevik simmade det runt gravänder tillsammans med gräsänder och bläsänder. På ängarna gick två tofsvipor och en strandskata. Ut över havet drog det förbi en havssula, flera sjöorrar samt någon smålom. Vid två tillfällen kom fina flockar av strandskator som vi kunde höra spela på håll. Vårkänslor trots regn och rusk! Som om vädret hört våra tankar, drog en ny regnskur över oss.

När vi kände oss nöjda drog vi till Lis mosse, för att spana efter rovfågel, trots de mindre optimala omständigheterna. Men visst, vi fick triss i form av röd glada, pilgrimsfalk och ormvråk. Vi testade sedan att åka till de norra delarna. På vägen dit satt det en röd glada i ett träd precis vid vägen, till nöje för de som hann se den. På åkrarna fanns stora antal sångsvanar, någon knölsvan samt grågäss. Vi vände oss om och fick se två tranor spatsera vid ett skogsbryn. Möten med tranor är alltid trevliga, även om det gäller två eller flera tusen. Skurarna hade nu slutat, men vinden fortsatte att blåsa ihållande. Rätt så vindpinade tog vi oss in i bussen igen.

Efter ett kort stopp vid Utteros kom vi fram till Galtabäck. Vi gjorde ett nytt försök med allt vi hade hoppats på nere vid Morups Tånge. Vadarna gav bra utdelning; bland de nyanlända större strandpiparna kunde vi hitta en strandlöpare samt en kärrsnäppa. Det blev även hybridskådning, då vi fick syn på en korsning mellan en gräsand och stjärtand. En riktigt snygging! Vädret blev bara bättre och bättre och det började att spricka upp lite till. Detta verkade sånglärkorna känna av, då de började ta till med sin drillande sång. Som man har längtat efter dessa mästersångare!

Avslutningsvis tog vi oss till Getterön. Vi var väldigt ivriga att få in kustsnäppa som hade setts tidigare under dagen. Omgående kunde den hittas tillsammans med några strandskator, och upptäckaren belönades med en stor kram. Till slut kom solen fram och lyste upp eftermiddagen. Den verkade muntra upp tosviporna, som plöstligt började spela med sin akrobatik och kvidande läte. Det känns så länge sen vi fick se och höra detta senast! En brunand, två havsörnar samt några krickor fick sätta punkt för dagens exkursion och vi åkte nöjda hemåt.

Hittar ni kustsnäppan? 🙂

Totalt 45 personer deltog idag, och vi skrapade ihop totalt 57 arter. Inte lilla utifrån dagens väder. En trevlig dag i gott sällskap! Tack Calle Hagman för denna exkursion!

Text: Filip Jansson
Bilder: Kim Larsson

Skåne i februari 2020

Några dagar innan avresa så såg inte väderleksrapporten riktigt bra ut (spöregn och storm alla tre planerade dagar). Men för varje dag som förflöt så blev prognosen lite mindre regn. Och när vi åkte ut på fredag morgon, så gjorde vi detta i fullt solsken.

Årets tur hade förlängts med några timmar, vilket gjorde att vi hade tid att även spana av några lokaler på fredagen. (västra sidan av Skåne). Detta var en mycket lyckad strategi som gjorde att många av årets deltagare fick nya livskryss! 🙂 Så som vitnackad svärta, ringand och amerikansk bläsand.

Härifrån såg vi den vitnackade svärtan
Amrikansk bläsand

Lördagen genomfördes på ett mer klassiskt vis, där vi började med att hitta en stor flock av 89st kornsparvar (fotodokumenterat) i Hammar. Sen blev det ett besök till den mäktiga Fyledalen, och till några andra ”klassiska” Skånelokaler. Några fåglar vi såg var: alfågel, sjöorre, svärta, bergand, svarthakedopping, svart rödstjärt, havsörn, kungsörn och brun glada.

Spaning över fyledalen

Söndagen började med att vi drog till Trelleborg för att leta efter en östlig gulärla. Trots hård vind från havet så hittade vi tre ärlor i tången utanför västra stranden: en sädesärla, en forsärla och så den östliga gulärlan vi letade efter. Turen fortsatte sen till Börringeområdet, där vi såg bland annat fjällvråk och tre salskrakar.

Vid Krankesjön fick gruppen en liten överraskning, vi hann precis upp i fågeltonet innan vi blev nerropade. Det satt två kattugglor bara några meter från fågeltornet! Vi hann också se ett par ägrerthägrar innan vi gav oss av till nästa ställe. Vid Vombsjöns utlopp fick gruppen en av de sämre obsarna på en stjärtand, det blåste och regnade och på så långt håll så såg vi en and med vitt bröst som oftast var försvunnen mellan vågorna. Dock var vi alla lika glada för detta, då det blev ytterligare en art till på resan.

Avslutningen blev något som är svårt att beskriva. Miljontals bergfinkar flög över våra huvuden. Der var som om man befann sig Afrika, i en svärm av gräshopppor.


Vilken avslutning på resan!

några av de miljoner bergfinkar som vi såg uppe på Hallandsåsen

Vi såg hela 99 fågelarter på våra tre februaridagar i Skåne.

Vi tackar Lennart Falk för en mycket väl genomförd guidning. Vi är många som uppskattar dessa turer!

Ett tack går också till Gunilla Jarfelt som administrerade resan.

Och tack till Kim Larsson som skötte den totala rovfågelräkningen i bussen.

Glada 67st
Ormvråk 47st
Tornfalk 4st
Blå kärrhök 3st
Kungsörn 3st
Havsörn 3st
Fjällvråk 1st
Sparvhök 1st
Pilgrimsfalk 1st
Brun glada 1st

Hoppas vi ses nästa år!
Text och bilder: Manne Strömbäck

Örnskådning Tjörntrakten 12 januari 2020

Hybrid gräsand/snatterand, en fågel vi såg på turen

Havsörnens återhämtning är en framgångssaga utan dess like. Men trots att den nu blivit en rätt vanlig syn på västkusten, så är det alltid något extra att få se en sådan. En stor “trasmatta” som majestätiskt glider fram över den klarblåa himlen är ett möte som alltid uppskattas. Idag så skulle vi hoppas på just detta…

38 skådare uppslöt på Tjörn för örnskådning i Stigfjorden. På väg till vår mötesplats Sundsby så regnade det lätt, men när vi klev ur bilen så sprack himlen upp till en solig förmiddag. Vi vandrade, under ledning av exkursionsledaren Per Undeland, till en ställe där vi kunde ha utsikt över fjorden. På vägen ut stannade vi till vid Apelgårds Kile för att leta efter änder och se; en hyfsad flock med salskrakar gick finna. Hanarna med sin klarvita fjäderdräkt mot solens värmande strålar och honorna med sina bruna hättor och vita kinder. Inte konstigt att Carl von Linné en gång kallat den Sveriges vackraste fågel. Efter lite mer letande kunde även en ung bergandshane ses. På klipporna torkade skarvarna vingarna efter sina fisketurer.

Väl framme till utsiktsplatsen letade vi efter vår målart. Tyvärr så kunde ingen örn skymtas någonstans i fjorden. Vi kunde i alla fall njuta av det vackra vädret och den enastående utsikten. När vi till slut gett upp och börjat gå tillbaka, kunde vi höra den karaktäristiska puttrandet från en tofsmes.

Exkursionen var nu avslutat, men det stoppade inte några av oss av fortsätta skåda i eftermiddagsljuset. Vi började med att leta upp några bläsgäss som synts till på några åkrar. De gick nu inte att se, däremot några kanada- och grågäss. Det intressantaste blev en kombo i hybrider: en kanada x grågås och en kanada x vitkindad. Vi styrde sedan kosan mot Breviks Kile i hopp om några dvärgbeckasiner. Vi letade bland tuvorna utan resultat. Två enkelbeckasiner gladde oss dock. En plingade flock sidensvans fick sätta punkt för dagens resa runt Tjörn.

Hybrid grågås/kanadagås
pedagogisk bild av (från höger) två grågäss, en hybrid vitkindadgås/kanadagås, en vitkindad gås och sen sist en kanadagås
Hybrid vitkindad gås/kanadagås

Stort tack till Per Undeland för en trevlig exkursion!

Text: Filip Jansson
Bilder: Manne Strömbäck

Vinterrundan 2020

Innan gryningen på trettondagen 2020 samlades trettiotvå tappra skådare runt vår eminenta ledare Uno Unger på Gustav Adolfs Torg. Han berättade hur han hade lagt upp planerna för dagen.

Gemomgång innan utfärd

Det började med ett besök i fiskhamnen där vittruten syntes guppa på vågorna tillsammans med annan vitfågel. Nöjda med dagens första raritet fortsatte vi till Torslandaviken och kunde där se både salskrakar, skärsnäppor och en mycket tillmötesgående svarthakad buskskvätta. Skvätte gjorde det för övrigt mest hela tiden under promenaden runt dammarna med ejder, snatteränder, bläsand, knölsvan, vigg, knipa, och storskrake. Någon brandkronad kungsfågel fick vi aldrig se, men däremot både steglitser, starar och tre större hackspettar.

Från Torslanda sökte vi oss tvärs över Hisingen till Backa och spanade förgäves efter tallbitarna som hållit till på Sägengatan under de senaste veckorna. Det var för tillfället tomt i oxlarna. Nästa anhalt blev fågelmatningen vid Fridhem och inne i skogen sågs flera svartmesar, entitor, blåmesar och talgoxar. Dessutom hördes domherre och mindre korsnäbb. Efter detta besök var skymningen nära och Uno bestämde att vi fick söka strömstaren på egen hand. För övrigt rekommenderades också besök på Ljungen i Änggårdsbergen där hökugglan vanligtvis snällt visar upp sig. Uno avtackades med en applåd och vi skildes vid parkeringen. Dagens resultat summerades till 49 fåglar, en god början på året och tre fler än förra året.  

Svarthakad buskskvätta i Torslandaviken

Text av Annica Nordin

Bilder: Manne Strömbäck

Spaning vid Torslandaviken

Änggårdsbergen 26 december 2019

Gajd Ingrid Hammarström
Bard NaturStig Fredriksson

När vi bestämde höstprogrammet visste väl ingen vad som var att vänta denna grå vinterdag. Nollgradigt, ingen snö, 51 deltagare med målarterna hökuggla och tallbit. Vi såg båda. Start vid Botans grindar, sedan kom den ena uppförsbacken efter den andra. Mycket folk på Ljungheden även före oss, ugglan upptäcktes av Thomas Larsson den 13/11 och tycks trivas förträffligt samt inte bry sig om folk. Och varför skulle den det?

Ingen jagar hökugglor, så skygghetsgenen är tämligen outvecklad. Den satt så vackert i en talltopp utan att göra något väsen av sig, rovfåglar fångar mat på en timme och smälter den sedan resten av dygnet. Vegetarianerna i djurriket gör tvärtom, växtföda är svårsmält.
Alla som var med på dagens vandring inser att jag inte tagit den här ovan visade bilden denna ganska gråmulna (men oregniga) dag. Likt alla ugglor bör den allra helst fotograferas rakt framifrån, gärna i gott ljus vilket förstås utesluter ugglor som föredrar nattlivet.
Hökugglan, som sommartid finns norr om polcirkeln med sin långa sommardag accepterar dagsljus. Kortet togs den 10 december. Däremot är kortet på (en del av) publiken uppe på Ljungheden alldeles autentiskt och visar hur okänslig ugglan är för störning samt hur stort fågelintresset nu för tiden kan vara.

Ingen jagar hökugglor, så skygghetsgenen är tämligen outvecklad. Den satt så vackert i en talltopp utan att göra något väsen av sig, rovfåglar fångar mat på en timme och smälter den sedan resten av dygnet. Vegetarianerna i djurriket gör tvärtom, växtföda är svårsmält.

Alla som var med på dagens vandring inser att jag inte tagit den här ovan visade bilden denna ganska gråmulna (men oregniga) dag. Likt alla ugglor bör den allra helst fotograferas rakt framifrån, gärna i gott ljus vilket förstås utesluter ugglor som föredrar nattlivet. Hökugglan, som sommartid finns norr om polcirkeln med sin långa sommardag accepterar dagsljus. Kortet togs den 10 december. Däremot är kortet på (en del av) publiken uppe på Ljungheden alldeles autentiskt och visar hur okänslig ugglan är för störning samt hur stort fågelintresset nu för tiden kan vara.

Vi roade oss också med att betrakta (bild ovan) flocken av domherrar som i vanlig ordning (bild nedan höger, hane) satt och knaprade knoppar i de katsuraträd som växer öster om Finnsmossen (som ibland också kallas Näckrosdammen). Det är ett japanskt träd, i rakt nedstigande led ättlingar till de allra första lövträden på jorden. Fäller blad på hösten, färska bladärr skall, enligt uppgift, avge en ”härlig doft som påminner om nybakat bröd”. Det bli att testa nästa höst. Dagens andra clou var tallbitarna. Denna sällsynta och ytterst tillfälliga höstprimör har just i år flödat ner över södra Sverige från boplatserna i Norrland och Sibirien. Hördes på ett par ställen och minst 2 ex kunde även ses i Arboretet i Botan nära ormgranbeståndet (bild hane till vänster). Där kunde vi också repetera dess kvittrande lockläte, påminde litet om lockläte av sädesärla. Andra fåglar under vandringen var grönsiskor, kungsfågel och större hackspett. Samt dessutom en väldig massa steg och nyttiga backar…

Slottsskogen 5 december 2019

Text och foto: NaturStig Fredriksson

Fyllda av förväntningar samlades en stor skara Vardagsaktivister för att under ett par timmar vandra runt i Slottsskogen Skogen. Vädret får nog betecknas som drägligt, några plusgrader och ännu ingen snö. För att locka till vandring hade en översikt med exempel på vad som nyligen setts på flitiga vandringar i denna betagande park skickats ut. Det fungerade, men lite bedrägligt då man inte ser allt detta annonserade på en gång. Detta var alla säkert medvetna om, och vi fick ju en del frisk luft.

And-akt
Vi inledde vid Stora dammen där en del av Skogens just nu drygt tusentalet gräsänder höll till. Hanar dominerar, sommarens honliknande dräkt (eklipsdräkt) byttes till praktdräkten redan i september. Honor är i minoritet och väljer hane, hanar spelar för honan, ofta i grupper på dussinet hanar runt en ensam hona. Det sker inte hela tiden, vi såg inget av detta denna dag. Vandrar man i marker med många gräsänder händer det plötsligt, lätt att gå förbi. Hanen gör krumbukter och piper, alla hanar på en gång. Honan väljer den som är mest praktfull och spelar vackrast. En del gräsänder ser annorlunda ut. Då har någon förfader eller förmoder gjort snedsprång och parat sig med en tamanka. Men alla är gräsänder och kan få ungar ihop. Vanligt är vit haklapp, eller kastanjefärgade kroppssidor, eller allmänt mörkare färg…

And-ra änder
I Skogens dammar har alla landets simänder setts. Snatterand har varit mycket sparsamt förekommande men i höst har två par och en ensam hona varit här sedan 27 oktober, de sågs också denna morgon. Honan är lite mindre än gräsand, har vit vingspegel och gulare näbb. Hanen är gråvattrad och typisk.

Ringmärkning
Sedan många år ringmärker jag småfåglar i Skogen. Slottsskogen skaffar fram fågelholkar, jag sätter upp och sköter, sedan ringmärker jag ungarna. Den mesta ringmärkningen i landet äger rum vid fågelstationer, bland annat Nidingens fågelstation som GOF sköter. I Skogen märks mest blåmes, talgoxe, nötväcka. Förr var svartvit flugsnappare lika allmän som mesarna men nu är den nästan helt försvunnen. På vintern matar jag fåglar vid Lilla dammen och i Azaleadalen. Ibland sätter jag ut nät och ringmärker de jag fångar. Det är mest mesar, kan också vara bergfink, större hackspett och rödhake. Idag satte jag upp nät och lyckades omedelbart fånga en entita. Den snurrade in sig ganska bra i nätvåderna och tog tid att plocka ut. Släpptes utan att ringmärkas, entitor är stationära fåglar, den är kvar. Sedan fångades en nötväcka, visades hur vassa klor den har samt tappades sedan utan att ringmärkas… Också en demonstration får man säga. Men också den kommer tillbaka, liksom entitan är den mycket stationär och hamstrar. Den kan genom sitt samlande tömma ett fågelbord lika snabbt som 25 blåmesar… så lever de också länge, kanske för att de alltid är på hemmaplan. Här har flera entitor och nötväckor konstaterats återkomma vinter efter vinter efter vinter.

För att ändå visa hur en fågel ser ut på närhåll fångade vi en blåmes och en hane av nötväcka och ringmärkte dem ordentligt utan slarv. Tillstånd för att ringmärka fåglar beviljas av Riksmuseet i Stockholm. Tillstånd krävs också från markägaren, i detta fall Slottsskogen. Ringmärkning i landet sker vid 20 fågelstationer, samt av något hundratal privatmärkare. Ett sätt att komma igång är att vara med på Nidingen.

Främm-and-e
Vi gick sedan upp till dammen vid Hjorthagen. Alla djurparker i seklets begynnelse skulle ha en and-damm med vingklippta änder. Så också i Skogen. Änderna inköptes från Danmark, de stäcktes (vingklipptes) redan som små men blev sällan långlivade. Duvhök, berguv och gråtrut fångar lätt en and som inte kan flyga. Nu finns här vid Hjorthagen endast några ejdrar kvar, inte kryssbara… samt några vitkindade gäss och grågäss. En vild stjärtand sågs dagen innan men var inte kvar. Matrasten vid Café Bräket blev ändå i alla fall lyckad, där fanns både bord och stolar. Vid Masthugget sågs inga tallbitar idag. De var väl ute och flög någon annanstans. Berguven satt gömd i någon gran och duvhöken hade kanske nyss ätit en ringduva. Allt detta kan du (kanske) se på din nästa vandring i Skogen.

Öland 17–20/10 2019

För mig är Öland på hösten lika med tusentals vitkindade gäss, en ansenlig mängd prutgäss och ett otal orädda kungsfåglar, men också ofta rödhalsad gås och taigasångare. Hur skulle det bli detta år?

Prutgäss vid Udden                                                                                              Bild: Kim Larsson

Fredagsmorgonen grydde gråmulen och värre skulle det bli. Väderprognosen hade spått lätt regn under förmiddagen, men den prognosen ändrades flera gånger under dagen, och senarelade sluttiden för lätt regn. Så de som hade med sig regnkläder hade packat helt rätt! Men hur det än var fick vi ändå se en del fåglar. Gäss var det gott om, både vitkindade och prutgäss, men med taigasångare och rödhalsad gås var det mer klent beställt. Dock, vi hade ju flera dagar på oss, så hoppet var i högsta grad levande.
Fortsätt läsa ”Öland 17–20/10 2019”

Kvismaren och Tåkern 24–26/5 2019


21 GOF:are från Göteborg med omnejd drog iväg på fredagseftermiddagen i en buss, modell mindre och trång, och en privatbil. Målet första kvällen var naturreservatet Kvismaren utanför Örebro. Men resan är ganska lång, vädret var ganska trist och det blev gruppbeslut på att muntra upp oss genom att leta efter en rapporterad turturduva i Kumla. Förvånade Kumlabor fick se hela gruppen stå i regnet och spana på hustaken runt den gatukorsning där duvan flera gånger rapporterats.

Fortsätt läsa ”Kvismaren och Tåkern 24–26/5 2019”