Änggårdsbergen 26 december 2019

Gajd Ingrid Hammarström
Bard NaturStig Fredriksson

När vi bestämde höstprogrammet visste väl ingen vad som var att vänta denna grå vinterdag. Nollgradigt, ingen snö, 51 deltagare med målarterna hökuggla och tallbit. Vi såg båda. Start vid Botans grindar, sedan kom den ena uppförsbacken efter den andra. Mycket folk på Ljungheden även före oss, ugglan upptäcktes av Thomas Larsson den 13/11 och tycks trivas förträffligt samt inte bry sig om folk. Och varför skulle den det?

Ingen jagar hökugglor, så skygghetsgenen är tämligen outvecklad. Den satt så vackert i en talltopp utan att göra något väsen av sig, rovfåglar fångar mat på en timme och smälter den sedan resten av dygnet. Vegetarianerna i djurriket gör tvärtom, växtföda är svårsmält.
Alla som var med på dagens vandring inser att jag inte tagit den här ovan visade bilden denna ganska gråmulna (men oregniga) dag. Likt alla ugglor bör den allra helst fotograferas rakt framifrån, gärna i gott ljus vilket förstås utesluter ugglor som föredrar nattlivet.
Hökugglan, som sommartid finns norr om polcirkeln med sin långa sommardag accepterar dagsljus. Kortet togs den 10 december. Däremot är kortet på (en del av) publiken uppe på Ljungheden alldeles autentiskt och visar hur okänslig ugglan är för störning samt hur stort fågelintresset nu för tiden kan vara.

Ingen jagar hökugglor, så skygghetsgenen är tämligen outvecklad. Den satt så vackert i en talltopp utan att göra något väsen av sig, rovfåglar fångar mat på en timme och smälter den sedan resten av dygnet. Vegetarianerna i djurriket gör tvärtom, växtföda är svårsmält.

Alla som var med på dagens vandring inser att jag inte tagit den här ovan visade bilden denna ganska gråmulna (men oregniga) dag. Likt alla ugglor bör den allra helst fotograferas rakt framifrån, gärna i gott ljus vilket förstås utesluter ugglor som föredrar nattlivet. Hökugglan, som sommartid finns norr om polcirkeln med sin långa sommardag accepterar dagsljus. Kortet togs den 10 december. Däremot är kortet på (en del av) publiken uppe på Ljungheden alldeles autentiskt och visar hur okänslig ugglan är för störning samt hur stort fågelintresset nu för tiden kan vara.

Vi roade oss också med att betrakta (bild ovan) flocken av domherrar som i vanlig ordning (bild nedan höger, hane) satt och knaprade knoppar i de katsuraträd som växer öster om Finnsmossen (som ibland också kallas Näckrosdammen). Det är ett japanskt träd, i rakt nedstigande led ättlingar till de allra första lövträden på jorden. Fäller blad på hösten, färska bladärr skall, enligt uppgift, avge en ”härlig doft som påminner om nybakat bröd”. Det bli att testa nästa höst. Dagens andra clou var tallbitarna. Denna sällsynta och ytterst tillfälliga höstprimör har just i år flödat ner över södra Sverige från boplatserna i Norrland och Sibirien. Hördes på ett par ställen och minst 2 ex kunde även ses i Arboretet i Botan nära ormgranbeståndet (bild hane till vänster). Där kunde vi också repetera dess kvittrande lockläte, påminde litet om lockläte av sädesärla. Andra fåglar under vandringen var grönsiskor, kungsfågel och större hackspett. Samt dessutom en väldig massa steg och nyttiga backar…

Slottsskogen 5 december 2019

Text och foto: NaturStig Fredriksson

Fyllda av förväntningar samlades en stor skara Vardagsaktivister för att under ett par timmar vandra runt i Slottsskogen Skogen. Vädret får nog betecknas som drägligt, några plusgrader och ännu ingen snö. För att locka till vandring hade en översikt med exempel på vad som nyligen setts på flitiga vandringar i denna betagande park skickats ut. Det fungerade, men lite bedrägligt då man inte ser allt detta annonserade på en gång. Detta var alla säkert medvetna om, och vi fick ju en del frisk luft.

And-akt
Vi inledde vid Stora dammen där en del av Skogens just nu drygt tusentalet gräsänder höll till. Hanar dominerar, sommarens honliknande dräkt (eklipsdräkt) byttes till praktdräkten redan i september. Honor är i minoritet och väljer hane, hanar spelar för honan, ofta i grupper på dussinet hanar runt en ensam hona. Det sker inte hela tiden, vi såg inget av detta denna dag. Vandrar man i marker med många gräsänder händer det plötsligt, lätt att gå förbi. Hanen gör krumbukter och piper, alla hanar på en gång. Honan väljer den som är mest praktfull och spelar vackrast. En del gräsänder ser annorlunda ut. Då har någon förfader eller förmoder gjort snedsprång och parat sig med en tamanka. Men alla är gräsänder och kan få ungar ihop. Vanligt är vit haklapp, eller kastanjefärgade kroppssidor, eller allmänt mörkare färg…

And-ra änder
I Skogens dammar har alla landets simänder setts. Snatterand har varit mycket sparsamt förekommande men i höst har två par och en ensam hona varit här sedan 27 oktober, de sågs också denna morgon. Honan är lite mindre än gräsand, har vit vingspegel och gulare näbb. Hanen är gråvattrad och typisk.

Ringmärkning
Sedan många år ringmärker jag småfåglar i Skogen. Slottsskogen skaffar fram fågelholkar, jag sätter upp och sköter, sedan ringmärker jag ungarna. Den mesta ringmärkningen i landet äger rum vid fågelstationer, bland annat Nidingens fågelstation som GOF sköter. I Skogen märks mest blåmes, talgoxe, nötväcka. Förr var svartvit flugsnappare lika allmän som mesarna men nu är den nästan helt försvunnen. På vintern matar jag fåglar vid Lilla dammen och i Azaleadalen. Ibland sätter jag ut nät och ringmärker de jag fångar. Det är mest mesar, kan också vara bergfink, större hackspett och rödhake. Idag satte jag upp nät och lyckades omedelbart fånga en entita. Den snurrade in sig ganska bra i nätvåderna och tog tid att plocka ut. Släpptes utan att ringmärkas, entitor är stationära fåglar, den är kvar. Sedan fångades en nötväcka, visades hur vassa klor den har samt tappades sedan utan att ringmärkas… Också en demonstration får man säga. Men också den kommer tillbaka, liksom entitan är den mycket stationär och hamstrar. Den kan genom sitt samlande tömma ett fågelbord lika snabbt som 25 blåmesar… så lever de också länge, kanske för att de alltid är på hemmaplan. Här har flera entitor och nötväckor konstaterats återkomma vinter efter vinter efter vinter.

För att ändå visa hur en fågel ser ut på närhåll fångade vi en blåmes och en hane av nötväcka och ringmärkte dem ordentligt utan slarv. Tillstånd för att ringmärka fåglar beviljas av Riksmuseet i Stockholm. Tillstånd krävs också från markägaren, i detta fall Slottsskogen. Ringmärkning i landet sker vid 20 fågelstationer, samt av något hundratal privatmärkare. Ett sätt att komma igång är att vara med på Nidingen.

Främm-and-e
Vi gick sedan upp till dammen vid Hjorthagen. Alla djurparker i seklets begynnelse skulle ha en and-damm med vingklippta änder. Så också i Skogen. Änderna inköptes från Danmark, de stäcktes (vingklipptes) redan som små men blev sällan långlivade. Duvhök, berguv och gråtrut fångar lätt en and som inte kan flyga. Nu finns här vid Hjorthagen endast några ejdrar kvar, inte kryssbara… samt några vitkindade gäss och grågäss. En vild stjärtand sågs dagen innan men var inte kvar. Matrasten vid Café Bräket blev ändå i alla fall lyckad, där fanns både bord och stolar. Vid Masthugget sågs inga tallbitar idag. De var väl ute och flög någon annanstans. Berguven satt gömd i någon gran och duvhöken hade kanske nyss ätit en ringduva. Allt detta kan du (kanske) se på din nästa vandring i Skogen.