Den traditionsenliga exkursionen Göteborg runt på Trettondagen var inte riktigt traditionsenlig vad gällde vädret. Tvärtemot vad vi vanligen upplever i Göteborgstrakten var det i bitande kyla med en vind som närmade sig kuling som ändå 16 tappra skådare hade trotsat vädret och vågat sig ur sänghalmen i mörka vinternatten.
(Eller natt och natt – vi skulle inte träffas på Åkareplatsen förrän kl 8 – sovmorgon alltså! – men mörkret var ändå kompakt.) Den enda som egentligen saknades vid avprickningen var exkursionsledaren, Uno Unger. Han hade trott att det nog skulle bli inställt för att vädret var så dåligt. Men sällan hindrar väl vädret en äkta GOFare? (Hur är det nu man säger? Det finns inga dåliga kläder, det finns bara dåligt väder? Eller var det tvärtom …)
Efter att ha purrat vår exkursionsledare åkte vi först till Säveåns utlopp, där Uno skulle ansluta lite senare. Ringanden, som var denna lokals huvudattraktion, var kvar och alla fick fina obsar av den. Även några brunänder, storskrakar och smådoppingar höll de talrika viggarna sällskap. De kungsfiskare som rapporterats härifrån Drömmarnas kaj ville dock inte visa sig för oss denna dag. Eftersom exkursionsledaren ännu inte kommit, vandrade vi bort till Gasklockan där vi hoppades få syn på den pilgrimsfalkshona, som hållit till där ett tag. Och visst fick vi se henne! Med besked! Vi såg henne jaga och också fånga en stare, och sedermera av okänd orsak också släppa nämnda stare, som vingligt flög in i ett träd intill. Kanske lyckades den överleva, vem vet. Vid denna lokal lyckades vi också obsa vår exkursionsledare.
Nästa stopp var Rehnströmska, där det brukar hålla till en kattuggla i en skorsten, men så inte denna dag tyvärr. En sidensvans blev i stället belöningen för dem som hade mer bråttom till parkeringen än andra. Efter att ha styrkt oss med sedvanlig fika begav vi oss till Stensjön som så här års brukar hysa dels sångsvanar i mängd uppe vid sjöns inlopp, som heter Stålloppet, dels strömstarar vid sitt utlopp, som kallas Grevedämmet. Både vad gäller svanar och strömstarar stämde detta även denna kylslagna Trettondag. Förutom dessa arter fick vi som bonus en stjärtandshona och en krickhane bland gräsänder och sångsvanar och dessutom en spillkråka i ett träd vid Stålloppet. Grevedämmet hyste åtminstone fem strömstarar enligt min räkning, Uno räknade till sju. Vi tog också en promenad nerströms, där vi lyckades skrämma upp en morkulla. Som grädde på moset var det några som fick syn på den forsärla som rapporterats från lokalen. På nervägen på Kråkan fick vi som missade sidensvansen tidigare på dagen kompensation genom ett trettiotal som satt i några rönnar utefter vägen.
Dagarna före exkursionen hade det rapporterats fyra bläsgäss och några vitkindade gäss i Fässberg, och naturligtvis ville vi pröva vår lycka med dessa också. På vägen dit kollade vi in en björktrastflock i ett hagtornssnår, och däribland hittade vi till mångas glädje en rödvingetrast. Ett fågelbord i en trädgård hyste bergfinkar och några bofinkar. Ett par fjällvråkar cirklade också över området. Gässen var vänligt nog på plats och vi räknade in alla fyra bläsgässen och även fem vitkindade och en kanadisk gås.
Nästa punkt på programmet var Välen, där vi hade tänkt oss att få se sävsparv, skäggmes och vattenrall. En av tre lyckades vi med, nämligen en liten flock sävsparvar. Skäggmesarna var tydligen på annat håll just vid den tidpunkten.
På hemvägen tittade vi in till fågelmatningen i Botaniska, där vi hoppades att få se bland annat stenknäck och domherre. Vi tänkte oss också fylla kattugglehålet på vår artlista, men där kammade vi noll. En entita fick vi i alla fall lägga till vår lista, som när vi avslutade exkursionen uppgick till 53 arter. Inte så pjåkigt för en isande januarionsdag!
Text: Gunilla Jarfelt
Bild: Birgitta Fristedt