.jpg)
En vandring med rekorddeltagande (36 deltagare) i strålande sol, runt en udde där vitsipporna nästan bländade oss – först i hasseldungarna, sedan i bokskogarna utmed Rådasjön som för dagen vilade i vårsolen, bara lätt krusig. Johannes Löfqvist mötte oss och visade vägen och hade svar på alla frågor om fågellivet på lokalen.
Ladusvalorna flög fram och åter över gården och pilfinkarna kvirrade. Nere vid sjön visade en hona av buskskvätta villigt upp sig. Den satt i toppen på små pinnar innan vi började vandringen ut runt udden. Vi gick i en lång rad och lyssnade på rödhake, bofink, lövsångare och svarthätta.
Den fortfarande ganska stränga nattkylan orsakad av envetna nordanvindar höll nere fågelsången, i vart fall mitt på dagen. Och den fullt utslagna grönskan dröjde, vilket gjorde att vi fortfarande kunde se en och annan lövsångare och svarthätta uppe i de öppna trädkronorna.
På en av bojarna ute i sjön stod ett par fisktärnor. Ett storskrakpar sam utefter stranden och längre bort låg två hanar av samma art vilande. Halvvägs ut till uddens yttersta spets passerade vi en förvånansvärt vild bergsbrant där korpen flög över. Sedan tog vi matpaus ute på udden med
utsikt över Rådasjön.
På den fortsatta vandringen såg vi flera lövsångare, hörde flera bofinkar och nötväckor bland ekarna, såg entita och en skäggdopping som vilade. Ingen rörsångare sjöng nere i vassen, men många av oss hade aldrig varit här och kan tänkas återvända, kanske en tidig morgon i början av juni när fågelsången fortfarande är tät och dagen nyss har börjat.
Ulla berättade, att går vi rakt upp på uddens allra högsta topp finns där en ruin, byggd av Martina von Schwerin – känd som sångmö till Esaias Tegnér – som en present till sin son. Detta var i en tid då konstruerade ruiner ansågs vara romantiska. Den latinska inskriptionen (som jag aldrig hann skriva ner och inte heller har funnit på nätet) betyder översatt Så förgår till intet det som intet varit om jag förstod Ulla rätt. Den ser jag på nästa gång, en morgon i juni.
Text: Stig Fredriksson
Bild: Stig Fredriksson