Tjugo förväntansfulla fågelskådare träffades på torsdagseftermiddagen vid Shelltappen bakom Nils Erikssons-terminalen för GOF:s Ölandsexkursion. Första stoppet var en ”gourmetrestaurang” i Ljungby (motell Ljungby) men där såg vi inga fåglar i mörkret. Nästa stopp var Åhs vandrarhem i Ottenby. Vi hade bokat skolhuset och ytterligare några rum. Exkursionen leddes av Berndt Lindberg som också körde bussen och Uno Unger som glatt delade med sig av sina fantastiska kunskaper om fåglar.
De två första dagarna hade ett enkelt schema: Avfärd från vandrarhemmet klockan 06.30 för transport till fyrparkeringen. Fågelskådning till 09.30 och sedan färd upp till Södra Lunden-parkeringen, promenad till stranden och mer skådning. På eftermiddagen besökte vi andra lokaler på södra Öland bland annat Grönhögens industriområde, Västerstadsviken och Sebybadet. Klockan 18.30 serverades middag på någon restaurang. Därefter höll Uno i skolhusets kök en genomgång av vad vi sett under dagen.
Våra kollegor från Stockholm ordnade samtidigt en exkursion för sina medlemmar med samma innehåll så vi åt middag tillsammans med dem. Det gav också tillfälle till en kamp mellan Göteborg och Stockholm: Vilken grupp observerar flest arter på Öland? Med observera menas i denna kamp att minst två personer ur gruppen säkert bestämmer en fågel. Man måste inte se fågeln så när Berndt och undertecknad stod vid bussen och hörde en gröngöling i allén vid vandrarhemmet så var saken klar. Kampen hindrade inte att grupperna flitigt tipsade varandra om intressanta fåglar.
Vad såg vi?
Fågelskådningen började när vi på fredagsmorgonen klev ur bussen på parkeringen vid Ottenby fågelstation. I den allmänna röran sade någon ”Jag hör en tajgasångare”. Och sedan fick flera av oss se den bland skräpporna i kanten av bussparkeringen. Tajgasångaren är en östlig art som kommer hit i september/oktober. De som missade den fågeln skulle få en chans till.
Några ejdrar låg på en grusbank i södra delen av västrevet. En av dem var underligt färgad och visade sig vara en bergand. En stäpphök dök upp och visade upp sin rödbruna undersida.
Klockan 9 öppnade Fågel Blå och några av oss passade på att testa deras berömda wienerbröd innan det var dags för en busstur till Södra Lunden-parkeringen. Vi promenerade till Norrvik där vi såg mindre sångsvan, brushane, skärfläcka, sandlöpare, kärrsnäppa, kustsnäppa, myrspov och en havsörn.
På fredagens eftermiddag tog vi en tur till Grönhögens industriområde, ett tillhåll för svart rödstjärt. Och, ja, den var hemma och satt vackert på en betongpelare i det exotiska före detta industriområdet. Ett besök vid Västerstadsviken gav kärrsnäppa, större strandpipare, kustsnäppa, kustpipare, svartsnäppa, enkelbeckasin, grönfink, kricka och havsörn. Sedan gjorde vi ett kort stopp vid Mörbylånga sockerbruksdammar. Där fanns ett gediget fågeltorn, en blåmes och en skata. Därefter buss tvärs över ön till restaurangen i Stenåsa. Vi gjorde ett kort stopp vid Möckelmossen, en liten sjö på allvaret. Den hyste en sångsvansfamilj. Några flockar tranor flög över oss.
Lördagsmorgonens skådning startade innan vi hann kliva ur bussen. Fyrens parkering avgränsas av ett nätstaket. På en av stolparna satt en stor fågel, en hornuggla. Den satt kvar en lång stund och lät sig beskådas och fotograferas. Sedan lyfte den och flyttade sig till en öppning i stenmuren sydost om parkeringen där den satt kvar några timmar. Många skådare fick här ett läckert kryss.
Därefter åkte vi till Södra Lunden-parkeringen och vandrade över Schäferiängarna ut till Sandvik. När vi vandrade var det fortfarande lite dimmigt men vi kände att solen skulle segra över dimman och det gjorde den så småningom. Det är en märklig känsla att vandra över schäferiängarna. Marken är nästan helt plan flera kilometer åt norr och söder. När vi hade stått vid Sandvik en stund blev sikten allt bättre. Flera flockar småvadare syntes i norra delen av viken men Björn L. tyckte att en av dem såg märkligt ljus ut. Han tillkallade Uno som fällde utslaget: Det måste vara en brednäbbad simsnäppa. Något störde vadarna, så alla, även den ljusa, flög upp och efter några varv drog den ljusa ensam söderut. Den blev raskt utlarmad. När larmet kom till fågelstationen några kilometer söderut hade några ur personalen rusat ut och fått syn på fågeln som gick ner på vattnet utanför fågelstationen.
Från Ottenby åkte vi norrut för att hinna med ett besök på naturbokhandeln i Stenåsa. Mot Åhs kyrka körde vi sakta eftersom en törnskata hade larmats därifrån. ”Där är den på staketet” ropade någon, alla kikare riktades mot staketet och där satt – en varfågel. Vi åkte sakta vidare. ”Där är den på staketet”, ropade någon igen. Och där satt törnskatan. Detta kallas nog bussornitologi. Strax norr om Åhs sprang en räv bredvid vägen så att alla fick se den.
Vårt sista stopp på lördagen var Sebybadet. En flock prutgäss rastade vid badplatsen. Söder om badplatsen hittade vi bland alla kärrsnäppor en skärsnäppa. Den höll sig oftast dold bland stenarna på stranden men ibland visade den upp sig.
Även söndagen inleddes vid Södra Udden. Liksom tidigare drog flock efter flock med vitkindade gäss söderut. Några flockar med ringduvor drog också förbi och några tydligt mindre skogsduvor kunde ses. Ute på Västrevet syntes bland skarvar, måsar, havsörnar, knipor och annat trivialt en roskarl och en flock med fem svärtor. Vår sista lokal på Öland var Beijershamn. Tre sorters gäss: grå, kanada och vitkindad varav några ringmärkta, några myrspovar, en flock skäggmesar, kustsnäppor, kärrsnäppor och större strandpipare såg vi. Därefter återstod bussresan hem till Götet dit vi trötta och nöjda anlände klockan 19.00. Hur det gick i tävlingen med stockholmarna? Vi vann med 130 arter mot 122.
Dagarna före vår resa hade det rapporterats många spännande arter från södra Öland så förväntningarna var högt ställda. Här är några fåglar som vi trodde att vi skulle få se men inte fick:
– En härfågel hade rapporterats från Ottenby Kungsgård. Vi letade förgäves efter den och fick trösta oss med gråsparvar, pilfinkar, korp och en skruv innehållande sju fjällvråkar.
– Halsbandsflugsnappare hade rapporterats flitigt från buskaget vid Södra Lunden-parkeringen. Men bara till och med torsdagen, sedan har den inte synts till. Vi letade på fredagen och lördagen.
– Strandskata var vi säkra på att få se men det gjorde vi inte.
– En kattuggla håller till vid vandrarhemmet men den hörde vi inte.
– Bland vitkindade gäss ser man ibland enstaka rödhalsade. Men vi såg ingen.
Ottenby fågelstation
Fågelstationen grundades 1946 i samband med tillkomsten av stationens huvudman, Sveriges Ornitologiska Förening. Ringmärkning av flyttande fåglar har bedrivits oavbrutet sedan dess och fågelstationen har idag världens längsta obrutna fångstserie. Den 28 september 2007 klockan 14.40 ringmärktes den miljonte fågeln, en rödhake. Verksamheten baseras på ideella insatser och inkomsterna hämtas främst från besöksturismen genom guidningar och försäljning. Fågelstationen har en anställd chef, men för stora delar av arbetet med ringmärkningen, guidningar och forskningsprojekt svarar ideell personal (Wikipedia). Ibland visar personalen upp de nymärkta fåglarna för besökare. Så skedde på fredagen då man visade upp en sibirisk gransångare, en dvärgbeckasin, en tajgasångare och en rörsångare.
Några upplevelser:
Att stå vid Långe Jans fyr i gryningen, när horisonten i öster färgas orange, och skåda mot Västrevet i medljus medan ljuset ökar från skumrask till dagsljus är magiskt. Flockar om 100 – 200 vitkindade gäss kommer kacklande längs östra kusten och drar vidare över havet söderut. Den ena flocken avlöser den andra. Då kommer stäpphöken svepande framför gruppen och visar upp sig tydligt. Ute på Västrevet sitter två havsörnar och smälter maten. Plötsligt svirrar det till kring benen på de uppradade tubkikarna. Det vimlar av kungsfåglar. De är hungriga och oskygga. ”Thomas, du har en kungsfågel i flädern en decimeter ovanför ditt huvud” ropade någon. Närobs kan det kallas.
Text: Thomas Palholmen
Bild: Anders Framme