Havsörnens återhämtning är en framgångssaga utan dess like. Men trots att den nu blivit en rätt vanlig syn på västkusten, så är det alltid något extra att få se en sådan. En stor “trasmatta” som majestätiskt glider fram över den klarblåa himlen är ett möte som alltid uppskattas. Idag så skulle vi hoppas på just detta…
38 skådare uppslöt på Tjörn för örnskådning i Stigfjorden. På väg till vår mötesplats Sundsby så regnade det lätt, men när vi klev ur bilen så sprack himlen upp till en solig förmiddag. Vi vandrade, under ledning av exkursionsledaren Per Undeland, till en ställe där vi kunde ha utsikt över fjorden. På vägen ut stannade vi till vid Apelgårds Kile för att leta efter änder och se; en hyfsad flock med salskrakar gick finna. Hanarna med sin klarvita fjäderdräkt mot solens värmande strålar och honorna med sina bruna hättor och vita kinder. Inte konstigt att Carl von Linné en gång kallat den Sveriges vackraste fågel. Efter lite mer letande kunde även en ung bergandshane ses. På klipporna torkade skarvarna vingarna efter sina fisketurer.
Väl framme till utsiktsplatsen letade vi efter vår målart. Tyvärr så kunde ingen örn skymtas någonstans i fjorden. Vi kunde i alla fall njuta av det vackra vädret och den enastående utsikten. När vi till slut gett upp och börjat gå tillbaka, kunde vi höra den karaktäristiska puttrandet från en tofsmes.
Exkursionen var nu avslutat, men det stoppade inte några av oss av fortsätta skåda i eftermiddagsljuset. Vi började med att leta upp några bläsgäss som synts till på några åkrar. De gick nu inte att se, däremot några kanada- och grågäss. Det intressantaste blev en kombo i hybrider: en kanada x grågås och en kanada x vitkindad. Vi styrde sedan kosan mot Breviks Kile i hopp om några dvärgbeckasiner. Vi letade bland tuvorna utan resultat. Två enkelbeckasiner gladde oss dock. En plingade flock sidensvans fick sätta punkt för dagens resa runt Tjörn.
Stort tack till Per Undeland för en trevlig exkursion!
Text: Filip Jansson
Bilder: Manne Strömbäck