En grå dag, när våren tagit paus, samlas vi för att besöka Stålebo dammar; att det var grått och lite duggregn i luften hindrar inte oss vardagsaktivister, vi var 50 personer som träffades på parkeringen som fylldes till sista plats med folk och bilar. Överfylld hörde jag någon säga. Vår guide, Hasse Österman, såg nästan förskräckt ut när han såg den fantastiska uppslutningen.
När jag pratade med folk så verkade det som vi var många som var på denna lokal för första gången. Kanske var det många som på samma sätt som jag ville lära sig en ny lokal. Innan vi lämnade parkeringen berättade Hasse om historien bakom arbetet med Stålebo dammar. Arbetet slutade inte med att dammarna var färdigbyggda i mitten på 2000-talet utan de underhålls också. Vart femte år töms en damm så växtligheten kommer tillbaka. Sedan återfylls den vilket ger bra med mat för fåglarna. Så tar man damm för damm.
Från parkeringen gick vi förbi första dammen som fortfarande var nästan helt istäckt. Några gräsänder och knipor simmade i den lilla vak som fanns. En kort promenad bort ligger fyra dammar på rad. Mellan de två första dammarna ligger en kulle med bord att fika vid och med en härlig utsikt över Stålebodalen. Tofsviporna flög omkring och några starar letade efter något matnyttigt på fälten. I en av dammarna kunde vi se ett par krickor, de första för året här enligt Hasse.
Vi knallade vidare till damm tre och fyra längs med skogsbrynet. Damm tre var torrlagd och nummer fyra var nästan istäckt. På vägen dit pekade Hasse ut en av flera knipholkar på lokalen. I en av holkarna häckade det i fjol en kattuggla. Ett par hackspettar trummade inne i skogen och några mesar for omkring inne i buskagen, annars var det ganska tomt på liv just denna dag. Vi hörde ormvråken – trodde vi ända tills några nötskrikor flög tvärs över dalen. Någon berättade att nötskrikor kan låta som ormvråkar. Så det var nog dem vi hörde. Jag lär mig alltid något nytt på de här utflykterna.
Vi gick tillbaka till kullen med borden och fikat plockades fram ur ryggsäckarna. Medan vi satt där kom tre ormvråkar cirklande på andra sidan dalen. Denna gång var det inga nötskrikor som lurades. Några grågäss sågs också sträcka mot norr och jag såg en bofink kika på oss från en av ekarna runt fikaplatsen. Den hoppades säkert på att vi skulle lämna efter oss lite rester.
Hasse berättade om vad man kan se i dalen längre fram. Det verkar som att rovfåglar gillar att sträcka längs Stålebodalen, han hade sett många olika arter. En kungsfiskare har setts vid den fjärde dammen och för ett par år sedan stannade en härfågel till ett par dagar vid hästgården i dalen. Jag hade aldrig varit på denna lokal men jag kommer helt säkert komma tillbaka när våren kommit längre.
Text: Jonas Norin
Bild: Stig Fredriksson