Trots vissa svårigheter att ta sig till p-platsen vid Stora Amundön, på grund av sprängningar längs vägen, så samlades vi, 45 personer, på bron till ön; solen sken, det var tunna vita skyar på himlen, lite blåst och rätt varmt, +8. Onekligen en bra början på en fågelexkursion. Stig Fredriksson, vår exkursionsledare, samlade ihop oss och föreslog en vänstersväng genom Hästhagen. Från bron hade vi redan sett ett storskrakepar, några gräsänder, en skrattmås, knipor och knölsvanar.
Lite blött och klafsigt var det i början av vår vandring, så det var bra att ha stövlar eller kängor. Efter ett tag dök en mesflock upp med entita, blåmes och rödhake. Annars var det mycket tyst i skogen. En nötväcka klättrade uppför en trädstam. Men så plötsligt dök de upp – ett 10-tal stjärtmesar som hängde och klängde på trädgrenarna. Alltid lika roliga att se. ”Så näpna de är”, sa en deltagare, vilket är lätt att hålla med om. Efter ett par minuter hade de dragit vidare och var försvunna. Vi vandrade vidare ner mot Kungsviken och fick där se några överflygande kanadagäss, knipor, små- och storskrakar, knölsvanar och storskarvar. Fortfarande var det soligt med en stigande värme. Men nu började den tuffa vandringen över berget, då vi fick balansera på sliriga stenar på den smala stigen. Uppe på berget dök en gröngöling upp och satte sig bakom en sten, så att endast huvudet stack upp. Den letade kanske efter myror …
Så var det dags för fikapaus. I strålande sol slog vi oss ner högst upp på berget och tog fram våra matsäckar. En del kläder togs av och vi njöt. En gråtrut fiskade ute på viken och dök faktiskt ner i vattnet. Enligt Stig var den kanske ute efter små sjöstjärnor och musslor.
Efter vår rast vandrade vi vidare mot Havshuvudet, där vädret var helt annorlunda. Trots solen, var det där riktigt blåsigt och kallt. Det blev svårt att hålla tuben stilla, när vi såg ut över det öppna havet. Här och var låg små flockar av knipor, ejdrar och småskrakar. Även en tobisgrissla sågs av en deltagare. Men så hände det något! En av oss såg en stor lom innanför Flatskären. Den var stor och grå, och betydligt kraftigare än de mindre lommarna. Den hade en stor, ljus näbb, som lyste gulvit i solen. Vad var nu detta? Ett förslag dök snabbt upp, dock med viss tvekan: vitnäbbad islom! Den dök flitigt och var bara uppe korta stunder. Tyvärr var det få deltagare, som fick se den. Men, men … troligtvis var det en vitnäbbad islom. Den inrapporterades i alla fall till Svalan.
På väg tillbaka flög en tornfalk förbi och i slutet av vandringen dök en skata upp. Så var denna soliga och trevliga exkursion slut – och vi kunde konstatera att vi hade varit ute i drygt tre timmar. Sammanfattning: 45 deltagare, 25 fågelarter och cirka130 fåglar.
Text: Hans Lindfors
Bild: Hans Lindfors