.jpg)
Dagen började med avfärd från Åkareplatsen kl 05:30 där vi, 21 glada skådare, hade samlats för att med bilar ta oss till Grötvik utanför Halmstad. Gunilla Jarfelt från exkursionskommittén skulle tillsammans med Anders Wirdheim möta upp i Grötvik så undertecknad skötte avprickning på närvarolistan. Vädret var fint och eftersom flera av oss hade varit med på förra årets lyckade exkursion till Grötvik så var förväntningarna högt ställda.
Väl nere i Grötvik hälsade Anders oss välkomna med orden, ”Ni har lite otur faktiskt, för efter två dagar med väldigt bra väder har i natt vinden vänt och är nu den sämsta för skådning på Grötvik. Vinden är västlig och då pressas fåglarna längre in i landet.”
Ja, så var det med den saken, vi lät oss dock inte nedslås och stod tappert och väntade. En flock mindre korsnäbbar flög över oss och vi fick några bra obsar på sparvhök, några lyckades få se en lärkfalk och ett par ängspiplärkor i ett uttorkat träd.
Vi ägnade oss en stund åt närstudier av gulärlor som flög runt på ängen och satte sig i en rishög precis framför oss, tillsammans med några buskskvättor, men det stora ”flödet” av fåglar uteblev. Under vårt idoga väntande underhöll Anders oss med anekdoter från fågelskådarlivet och av sina erfarenheter från fågelmarkerna och svarade på de frågor som dök upp.
Anders föreslog så småningom att vi skulle ta en liten promenad i området bort till en damm där smådopping häckat. Turen var dock inte med oss denna morgon och endast ett fåtal, däribland Anders, lyckades få se dem. Vi andra fick hålla till godo med en ung knipa, en rörhöna och en tornfalk. Vi vandrade vidare ned till viken bakom Grötvik och kunde där iaktta två sovande småskrakar på en sten och en storskrake på en annan sten. En enda vadare fanns i viken, en rödbena. Två fiskgjusar såg vi på avstånd.
Vi vandrade vidare och ägnade oss en lång stund åt närstudier av en ung lövsångare, ett par gransångare och ett antal pilfinkar som höll till i en buske. Anders kallade, till allmän munterhet, pilfinkarna för pjoddar, vilket tydligen inte alls var ett halländskt uttryck som vi först trodde, utan Anders hänförde uttrycket till Skåne.
Under promenaden tillbaka till Ringmärkardungen såg vi bland annat törnsångare, ärtsångare, törnskator och en brun kärrhök. Väl tillbaka till dungen hade klockan hunnit bli 09.30 och Anders lämnade oss. Vi hade ett kort rådslag och enades raskt om att åka till Morups tånge.
Från Morups tånge hade nämligen rapporterats medelhavstrut och vi stod en stund och spanade efter den – men tyvärr utan resultat. En myrspov, några gluttsnäppor, kärrsnäppor och större strandpipare, storspov, en grönbena, en flock hämplingar och ett antal stenskvättor blev utfallet på denna lokal.
Vid 13-tiden beslöt vi oss för att den ”officiella exkursionen” var slut och att passagerarna i respektive bil fick komma överens om hur man skulle tillbringa resten av dagen.
Text: Maria Eriksson