Den tre man starka gruppen, med avsikt att sitta stilla och invänta sydflyttarna, startade från Varberg kl 08:00; innan undertecknad blev upphämtad hann han ”hänga in” sjungande gransångare, större hackspett samt sträckande tranor. Därefter tog gruppen sikte på sydändan av Lis mosse.
Efter en och en halv timma hade vi släppt ambitionerna på att invänta flyttarna p g a den klena tillgången. Men då hade vi i alla fall noterat: en varfågel, två tornfalkar, en brun kärrhök, gulärlors lockläten, sträckande enkelbeckasiner samt några sparvhökar och ormvråkar. På det harvade fältet intill räknade vi tio–tolv stenskvättor samt ett 50-tal ängspiplärkor samtidigt som vi konstaterade att skvättorna känns igen på långt håll där de står upprätta på små jordkokor medan piplärkorna kilar ”nere” mellan dem och sålunda är lite svårare att få syn på.
Så, vi ”gav upp” och satsade med friskt mod på lokaler längre söderut. Vid Ramsjöholm fick vi napp och besåg fem–sex ormvråkar, varav två stycken mycket ljusa, ytterligare två tornfalkar, sju glador. En av dem hade grund stjärt men såg i övrigt ut som en röd glada. Några av dem bestämdes till adulta fåglar. I ett stort dike intill såg och hörde vi lite oväntat en forsärla, som för övrigt tog vägen genom vägtrumman för att komma till andra sidan vägen och fälten.
Vid Lindhult bilsåg vi hur en stenfalk med karakteristisk frenesi jagade en liten fågel i luften.
En inlandslokal och en kustlokal var utlovad i exkursionsprogrammet så vi ställde in GPS:n på N Lyngen – och hamnade också där! Mycket vadartomt men vi gladde oss åt fyra strandskator och lika många myrspovar men framför allt en flock vitkindade gäss som låg ovanligt tätt ihop i vackert medljus bland stenblocken i vattnet. Medan vi tuggade i oss resten av matsäcken och tog den andra koppen kaffe for ett 50-tal hämplingar runt oss bland tistlar och mållor. Sju stjärtänder stod också på huvudet i det grunda vattnet, lätt igenkännliga på håll på den långa smäckra halsen och det nätta huvudet. Även bläsändernas runda ”söta” huvudprofil kändes igen bland gässen.
Vi 14-tiden hade vi tappat alla seriösa ambitioner och for mot en utlarmad stäpphök vid Runeberg. Den fick vi naturligtvis inte se, men fyra–fem glador, sju–åtta ormvråkar, en stenfalk, en tornfalk samt ett tjugotal tranor fyllde på vår lista.
Och vi fick njuta av det sällsynt vänliga septembervädret och ett pastoralt landskap.
Text: Pär Sandberg
Bild: Pär Sandberg