Första målet för resan blev Såtens naturreservat nära Hjelmsäter på Kinnekulle; här finns Västergötlands rikaste bestånd av guckusko. Tyvärr fick vi bara se överblommade exemplar av den ståtliga orkidén denna gång – liksom mycket annat var blomningen tidig detta år. Nästa stopp var vid Munkängarna i Råbäck, en oemotståndlig fikalokal. I de natursköna och ramslöksdoftande Munkängarna hördes skogsduvornas kutter och syntes då och då överflygande stenknäckar. Annars märktes nog en viss årstidstypisk avmattning av fågelsången.
En promenad till Salen strax nedanför Högkullen gav oss fina vyer, men inte så mycket i fågelväg denna gång. En längre promenad genomfördes på Österplana Vall söder om Örnekulla. Vid Bratteforsfallet huserade forsärlan, och alldeles ovanför fallet lyckades vi hitta ett exemplar av den sällsynta bergscikadan, som är Sveriges enda art av cikada. Den har en mycket isolerad förekomst just här, annars finns den på några lokaler längs ostkusten från Stockholmstrakten söderut till norra Småland, samt vid Omberg i Östergötland. En fågel som låter lite som en cikada kunde också lite överraskande höras i området. Det var en flodsångare som fick förbli hörd, men icke sedd.
Efter ett kortare besök vid orkidékärret på Österplana hed flyttade vi oss till Hornborgasjöns stugby i Bjällum, där vi installerade oss i trevliga små stugor. I en närbelägen damm hittades liksom förra året en svarthakedopping. Vi for in till Skövde för en god middag på restaurang, och därefter gjorde en del av oss en kvällspromenad vid Stenumsmaden norr om utloppet på sjöns västsida. En del säv- och rörsångare hördes, och ett kort ögonblick hördes också ett kraxande från en trastsångare.
På söndagen inledde vi med tre fågeltornslokaler: Fäholmen, Fågeludden och Hångers udde. För varje nytt besök vi Hornborgasjön frapperas man över vilken överväldigande lokal för grågäss som sjön har utvecklats till. Tyvärr har vassarna gått tillbaka mycket mer än man en gång i tiden önskat, delvis med just grågässens medverkan, och därmed har vissa andra fågelarter raskt decimerats: brun kärrhök, rördrom, trastsångare för att nämna de kanske tydligaste fallen. Tomt är det ändå långtifrån, och vi lyckades observera bland mycket annat 15 svarthalsade doppingar, många gråhakedoppingar, bruna kärrhökar, havsörn (vid två tillfällen), fiskgjuse och en hel del vadare. I närheten av Sätuna såg vi en röd glada, en numera ganska vanlig syn i trakten. Vi tog avsked av sjön vid Trandansens Naturum, där vi återigen såg en havsörn och en hel del vadare, såsom svartsnäppa, gluttsnäppa, grönbena och brushane. Ytterligare en vadare noterades vid grustaget nära Sjögerås: ett par av mindre strandpipare med ungar.
Exkursionen, som åtföljdes av ett strålande väder, hade samlat 11 deltagare inklusive undertecknad.
Text: Lennart Falk
Bild: Raimo Neergaard