Den traditionsenliga vårvinterturen längs hallandskusten gick i vårens och gässens tecken!
Vi var 24 förväntansfulla deltagare som samlades vid macken på Kruthusgatan innan gryning. Det första vårtecknet var att på Avenyn möta människor på väg hem. De senaste fyra månaderna har ju oftast inneburit ”sovmorgon” när man ska ut.
Veckans ”svalningar” i Halland var väl inte alltför upphetsande, utan i år överlät vi med varm hand planeringen till Calle Hagman som 20-årsjubilerade med denna exkursion. Väderspåmännen hade förutsagt behagligt väder ur skådarsynpunkt. Mestadels sol, endast ett par minusgrader och obetydliga vindar från NO. Dessa prognoser skulle visa sig stämma med verkligheten.
Till slut dök även Berndt upp med bussen, vilket vi alla blev väldigt glada över. Det är en otrolig förmån att få åka i gemensam buss på exkursionerna.
Vi drog raka vägen ned till Korshamn, Morups tånge. På vägen kunde vi identifiera den ena flocken ”svartgås” efter den andra. Vid Anders Persgården strax innan Korshamn höll vi bussen för att beskåda en fjällvråk och tre sånglärkor, vårens första för många ombord. Väl framme vid Korshamn hade vi ett 10-tal drillande sånglärkor, tofsvipor i pluralis och ett helt gäng gravänder och sångsvanar. Dessa arter skulle sedan följa oss under flertalet av dagens lokaler. Våren är helt enkelt här!
Två grågäss i Korshamn, åtta kanadagäss och 23 nordsträckande spetsbergsgäss vid Morups tånges fyr var inledningen på den nordsträckande gåskavalkaden. Dessutom fick vi en snösparvshanne och två strandskator i Brevik.
Lis mosse gav havsörn, en blå kärrhökshona och en extremt stillasittande vråk som till slut visade bröstet ordentligt och avslöjade sig som en fjällvråk.
Vid Munkagårdsfloen möttes vi av alla vårens ljud. Sångsvanar, gäss och sånglärkor fyllde luftrummet med sina glada vårrop. Här fyllde vi på gåslistan med bläsgås och sädgås. Dessutom kunde vi förgylla marslistan med fyra krickor. Redan här kom larmet om fjällgås i Ölmevalla, söder om Kungsbackafjorden, vilket gjorde att det började bubbla lite till mans.
Vid Smedsgård hade vi två storspovar samt gravand, tofsvipa och sånglärka. Vid Galtabäck hade vi pilgrimsfalken på sin favoritsten samt gravand, tofsvipa och sånglärka.
Nu hade de flesta, inklusive Calle börjat tycka att Ölmevalla var intressantare än fler lokaler i Varbergstrakten. Ett stopp vid Vårvägen i Gamla Köpstad gav inte alldeles oväntat en hornuggla. Dessutom fick undertecknad en ny hallandsart, större hackspett!
Nu kom larmet om att två havsörnar hade skrämt iväg gåsflocken vid Ölmevalla ut i Kungsbackafjorden.
Vi kunde därför lugnt göra ett stopp vid Getteröns naturreservat i väntan på att flocken möjligen skulle komma tillbaka. Getterön gav 80 spetsbergsgäss, 8 bläsgäss och 18 vitkindade gäss. Förutom de vitkindade gässen var stjärtand, smådopping, sothöna och skrattmås nya dagsarter. Efter ett ovanligt kort stopp vid Getterön styrde vi kosan mot Ölmevalla.
Väl framme gick det åter en gåsflock på angiven plats, men inga av skådarna där hade sett fjällgåsen komma tillbaka. En stor flock gäss kom inflygande från fjorden och landade utom synhåll, vilket gjorde att vi bestämde att köra en bit längre bort. Väl där hade vi knappt hunnit börjat spana av de stora gåsflockarna i ett ganska besvärande motljus från den sjunkande solen, när en av skådarna som stannat kvar vid den ursprungliga åkern kom och hämtade oss. Tack för den vänligheten. Fjällgåsen var tillbaka! Vi skyndade oss in i bussen igen, Berndt fick backa och vända och det hela måste ha tett sig ganska komiskt ur en betraktares perspektiv. Att vara på drag med 26 personer och en buss är väl inte det optimala, men jag tror vi satte rekord i att komma in i bussen snabbt.
Väl tillbaka fick vi alla se oss mätta på den näpna fjällgåsen i bra ljus och med mycket pedagogiska jämförelseobjekt i form av bläsgäss, sädgäss, spetsbergsgäss, grågäss och kanadagäss. Det var många av oss som såg fjällgås för första gången. Det blev en härlig avslutning på en härlig dag i vårens och gässens tecken, och det var ingen av oss som blev ledsen när den vid middagstid sedda tranan inte stod kvar vid Sandsjöbacka.
Text: Evamaria Ferm
Bild: Evamaria Ferm