Hökälla 30/10 2014

Lycka kan upplevas på många olika sätt i livet! För oss 56 vardagslediga denna torsdagsmorgon var lycka att med John Thulins fantastiska berättarkonst få se och höra mindre korsnäbb i Lillhagsparkens lärkträd. Större hackspett och en ekorre konkurrerade om kottarna. Med risk för att få nackspärr fortsatte vi vidare till den välbesökta fågelmatningen mittemot Lillhagsparken 19. Här skrämde vi iväg en stenknäck, men vi kunde istället glädjas åt exempelvis nötväckor, entitor och en svarthätta.
Från sms-larmet ”GBG 300” fick vi veta att en sparvuggla befann sig vid Lillhagens Sandlycka och frågan var nu om vi skulle ändra våra planer eller fortsätta ner till Skogomedammen. Vi valde det ursprungliga alternativet och följde den fint iordninggjorda grusvägen ner till våtmarkerna.
Denna förmiddag bjöd på sol och nästan ingen vind. Luften var krispigt klar efter att en kallfront rensat upp i det grådisiga väder som vi vant oss vid på senare tid. Visserligen fick säkert många av oss skrapa bilrutorna denna morgon, men med den bleka oktobersolens hjälp steg temperaturen till behagliga 12 grader vid lunchtid.
Lycka kan också upplevas i den gemenskap som vi vardagslediga möter under våra vandringar. Vi lär känna varandra och många av oss har varit ute och skådat fågel hundratals timmar tillsammans. Några betraktar sig som nybörjare, men får alltid god hjälp av någon med större erfarenhet. Tack Conny med flera!
Mammas lilla kråka skulle ut och åka, än slank han hit, och än slank han dit, och än slank han ner i diket. Detta skulle kunna beskriva vår vandring över Pumphusängen. Resultatet blev 38 enkelbeckasiner och sex dvärgbeckasiner som tog till vingarna när vi kom klafsande.
Förbiflygande sångsvan kunde ej vara mindre sångsvan. Det kunde John höra på lätet. I en flock med ett nittiotal ansergäss kunde Conny Palm pedagogiskt beskriva de tio sädgäss som ingick i sträcket. Mörka bruna huvuden och mörk vingöversida gjorde att man kunde skilja sädgässen från grågässen.
Ormvråkar, ormvråkar, överallt ormvråkar! I en och samma tub kunde John se åtta stycken vråkar samtidigt i träden på andra sidan Tuvevägen. En skruv med ett tiotal vråkar fanns ovanför, sträckande sydvästvart.
Efter alla dessa övningar hade kaffedrickandet börjat spontant och vi tackade John för denna fantastiska dag och vi ser fram emot att få komma tillbaka.
Tack även till Ulf Persson som bidrog med sin kunskap och som noggrant noterade och rapporterade till Svalan alla de arter som vi fick se.

Text: Christer Cederfalk
Bild: Christer Cederfalk