Denna morgon bjöd på grå dimmoln och fint duggregn och vinden, som var svag, kom från sydost och skulle inte innebära något bra läge för havsfågelskådning – trodde vi.
Vår guide, Roger Eskilsson, tog oss raskt till öns västsida, där vi kunde plocka in den ena arten efter den andra som till exempel skärpiplärka, tordmule, tobisgrissla, små- och storlom, toppskarv (juvenila med ljusa fötter!) och snösparv. Tre sträckande fjällvråkar över havet var början till ”fjällvråkens dag”.
Dagen fortsatte med en vandring runt ön på iordningställd led och efter kaffepausen fortsatte vi till öns nordostsida. Det klarnade upp och solen värmde från en molnfri himmel. Nu dök även fler sydsträckande fjällvråkar upp, ivrigt påhejade av traktens kråkfåglar. Totalt denna dag fick vi se åtta vråkar i olika åldrar.
Efter vår vandring runt ön återvände vi till öns västsida. Med kristallklar luft låg hela Västerhavet framför oss med Vinga i syd och Hättebergets fyrkasun i norr. Ja, faktiskt kunde vi även se Pater Nosters nyrenoverade fyr glänsa i solskenet.
Solen och nya intressanta obsar värmde de 43 ”vardagslediga” som deltog denna dag och nog var det tretåig mås utanför Stora Pölsan, eller …
En intressant obs var de femtiotal tofsvipor som på relativt hög höjd sträckte västerut mot Skagen, en distans på cirka 40 kilometer. Nämnas bör att Hyppeln är den ö som ligger närmast Skagen (vårsträcket!) av Västkustens öar.
En ganska lång dag med växlande väder och många fina obsar närmade sig sitt slut och vi tackade Roger för utmärkt guidning. Vi såg ett trettiofemtal arter, som finns redovisade på Svalan.
Text: Christer Cederfalk
Bild: Christer Cederfalk