Tolv personer deltog på en annorlunda exkursion i Göteborgs hamn, Arendal. Fokus låg idag helt på en fågel, svart rödstjärt. Vår exkursionsledare Reino Andersson som har studerat denna art sedan 80-talet fyllde oss med kunskap om denna intressanta tätting.
Under noggrann uppsikt av ett häckande korp-par berättade han för oss att den svarta rödstjärten etablerade sig i Sverige vid 1900-talets början, med första häckning 1900. Till västkusten (Varberg) kom den 1949 och till Göteborg 1963. Den svarta rödstjärten hör hemma i Alperna men i och med industrialiseringen och senare andra världskriget möjliggjordes en spridning norrut i Europa. Trasiga och sönderbombade byggnader och mycket ogräs innebar boplatser och mat åt de svarta rödstjärtarna. Denna expansion fortsatte till 1980-talet då den avstannade och arten har därefter minskat. Idag antas det finnas cirka 500 sjungande hanar i hela Sverige.
Genom färgringmärkning kunde Reino följa enskilda individer och i detalj studera deras häckningsbiologi. En inventering 1984 visade att det fanns hela 52 sjungande hanar, nu räknas väl under fem årligen i Göteborgs rapportområde. På Arendal, där vi gick runt, fanns det på den tiden 8–9 revir, idag finns bara enstaka observationer från hösten enligt Artportalen. Efter denna historik vandrade vi vidare i hamnområdet på jakt efter dagens svarta rödstjärtar. Reino beskrev sången för oss och det dröjde inte många minuter innan ett knastrande läte hördes från en hög byggnad. Den svarta rödstjärten var funnen!
I tubkikarna kunde vi se att den var honfärgad och färgen tillsammans med sången avgjorde att det var en ettårig hane. Likt rosenfink färgar inte hanarna av svart rödstjärt ut det första levnadsåret. Orsaken till detta är inte känd, trots att 11 hypoteser har lagts fram. I detta läge passade det bra att lära sig om artens revirbeteende. Studierna Reino gjorde visade att många av de sjungande hanarna aldrig lockade till sig en hona. Anledningen till detta är att hanarna är mer rörliga, de flyger norrut efter revir, medan honorna ofta stannar hos hanarna längre söderut i Mellaneuropa. I månadsskiftet mars/april återvänder de svarta rödstjärtarna till Sverige. Den första tiden ägnas åt att etablera revir, men några hanar blir utan och drar omkring i området. Ett experiment där nyanlända hanar flyttades och sedan släpptes på samma plats igen visade att den som först tog ett revir behöll det även om det var en ungdom mot en erfaren fågel.
På vandringen vidare sågs stenskvättan, och strandskator varnade från taken. Stenskvättan var liksom den svarta rödstjärten mycket vanligare i hamnen på 80-talet. Varför har dessa fåglar minskat undrade vi? Ja, en bidragande orsak är antagligen att mängden blommande ogräs minskat kraftigt sedan varvstiden och ersatts med asfalt. Det innebär mindre mat till de svarta rödstjärtarna som äter insekterna kring blommorna. Även förändringar i kärnområdet i södra Europa har antagligen bidragit till tillbakagången. Reinos uppfattning är att fåglar sprids, och drar sig tillbaka till kärnområdet likt ringar på vattnet.
Reinos studier i hamnområdet innebar många möten med hamnarbetare och lokförare som förundrades över Reinos studier. Några av arbetarna fick lära känna de svarta rödstjärtarna på nära håll då de bosatte sig i en verktygslåda. Vid något tillfälle hittade de även ett bo som Reino missat.
I samband med fikapausen berättade Reino att vår fågelfauna, överraskande nog, inte är särskilt välstuderad. Det är inte bara för sällsynta fjällfåglar utan också för arter som sädesärla och gulärla som det finns kunskapsluckor att fylla.
Efter fikapausen återvände vi till stället där den svarta rödstjärten sjungit. Vi spelade upp läten för att locka den närmare. Och visst kom den närmare, den flög i låga bågar och knixade när den satt. Ett typiskt beteende för en upprörd svart rödstjärt, berättade Reino. Han utnyttjade själv detta beteende för att få in de svarta rödstjärtarna i näten under studieperioden. Sista besöket blev vid den nedlagda dockan, där vi mindes varven och andra svunna tider.
En hel del annat avhandlades också under exkursionen, som svarta rödstjärtens vinterekologi och vetenskapens nya syn på fåglar som individer. Vi blev nog alla sugna på att få ytterligare temaexkursioner framöver.
Text: Robert Ennerfelt
Bild: Conny Palm