24 förväntansfulla fågelskådare träffades på torsdagseftermiddagen vid Shelltappen bakom Nils Ericson terminalen för GOF:s ölandsexkursion. Första stoppet var en ”gourmetrestaurang” i Ljungby (motell Ljungby) men där såg vi inga fåglar i mörkret. Nästa stopp var Åhs vandrarhem i Ottenby. Vi hade bokat skolhuset och ytterligare några rum. Exkursionen leddes av Berndt Lindberg som också körde bussen och Uno Unger som glatt delade med sig av sina fantastiska kunskaper om fåglar.
De två första dagarna hade ett enkelt schema: Avfärd från vandrarhemmet klockan 06.15 för transport till fyrparkeringen vid Ölands södra udde. Fågelskådning till 09.30 och sedan färd upp till Södra lundenparkeringen, promenad till stranden och mer skådning. På eftermiddagen besökte vi andra lokaler på södra Öland bland annat Grönhögens industriområde, Västerstadsviken och Sebybadet. Klockan 18.30 serverades middag på någon restaurang. Därefter höll Uno i skolhusets kök en genomgång av vad vi sett under dagen.
Våra kollegor i Stockholm ordnade samtidigt en exkursion för sina medlemmar med samma innehåll så vi åt middag tillsammans med dem. Det gav också tillfälle till en kamp mellan Göteborg och Stockholm: Vilken grupp observerar flest arter på Öland? Kampen hindrade inte att grupperna flitigt tipsade varandra om intressanta fåglar.
På udden finns oftast mycket fågel. På fredagsmorgonen såg vi bland annat havsörn, snatterand, storskrake, kärrsnäppa, prutgås, grågås, vitkindad gås, bläsand och steglits.
Klockan 9 öppnade kafé Fågel Blå och några av oss passade på att testa deras berömda nygräddade wienerbröd innan det var dags för en busstur till Södra lundenparkeringen. Vi gjorde en promenad i Södra lunden och såg sparvhök, tornfalk, flera fjällvråkar, ormvråk, havsörn och en massa annat.
På fredagens eftermiddag tog vi en tur till Grönhögens industriområde, ett tillhåll för svart rödstjärt. Och, ja, dom var hemma. Två honfärgade och en utfärgad hane såg vi i det exotiska före detta industriområdet. I dammen intill fanns vigg, brunand, knölsvan, sothöna, smådopping och bläsand.
Därefter körde vi tvärs över landskapet till Stenåsabadet på östkusten. Det är en säker lokal för rastande vadare och här såg vi kustpipare, ljungpipare, kustsnäppa, kärrsnäppa, större strandpipare, blå kärrhök, havsörn och fjällvråk bland annat. Vi gjorde också ett stopp i Solberga för att få se en tajgasångare men den var inte särskilt samarbetsvillig. Middagen intogs på restaurangen i Stenåsa. Vid kvällens genomgång räknade vi till 90 observerade arter under dagen.
Lördagen började med en stunds skådande vid udden som gav ungefär samma arter som fredagen.
I Södra lunden gick vi en längre tur ut på Schäferiängarna till Sandvik och Norrvik. På ängarna såg vi flera tusen vitkindade gäss. Där sågs också två bläsgäss, några havsörnar, en blå kärrhök och en röd glada. Vid Sandvik fanns gravand och brushane, svårsedda i motljuset. På en sten innanför Sandvik satt en stenfalk. Vi såg också några biätarebohåleingångar (!) men biätarna hade redan flyttat. Vid Norrvik såg vi småsnäppa, brushane, ett myller av kärrsnäppor, och några sandlöpare.
Nästa stopp var Gräsgårds hamn. På havet syntes tre kentska tärnor och en silltrut. Några flockar tranor passerade. Uppskattningsvis 1 000 ljungpipare och 200 tofsvipor höll till vid stranden. En jorduggla sågs flygande en kortare sträcka över strandängen mobbad av kråkor vid en liten sjöbod strax norr om hamnen. För att alla skulle få se den offrade sig Eva och gick fram till nedslagsplatsen varvid ugglan åter sågs flygande ett par hundra meter västerut. Vi fick en läcker obs där ugglan tydligt visade upp sina vingar.
Dagen avslutades på kvarnkrogen i Grönhögen tillsammans med våra vänner från Stockholm.
På söndagen följde vi inte traditionen. Under ropet Våga Vägra Udden lämnade vi vandrarhemmet på morgonen och åkte till Västerstadsviken. En tät flock på cirka 250 ljungpipare rastade på en sandrevel. Udden ruvade på hämnd. Nästa stopp var Risinge strandäng där vi bland annat såg en flock sädgäss, en massa ljungpipare och kärrsnäppor. En trädlärka sträckte förbi på väg söderut och en stenfalk satt på en sten.
Vår sista lokal på Öland var Beijershamn. Tre sorters svanar såg vi: Knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan. På en sandrevel utanför piren gick några myrspovar. Innanför piren fanns några svartsnäppor och kustpipare. Därefter återstod bussresa hem till Götet dit vi trötta och nöjda anlände klockan 19.00. Hur det gick i tävlingen med stockholmarna? Vi vann med 119 arter mot 109.
Udden hämnas
Bergstajgasångare är en raritet med ett fåtal fåglar per år i Sverige. Det skulle varit ett läckert kryss för många av våra deltagare. Klockan nio på söndagsmorgonen lockar Udden in en bergstajgasångare i ett av fågelstationens nät. Samtidigt gör sig stockholmarna redo för avfärd klockan 09.00. Men stockholmarna måste ju få se bergstajgan tänker Udden. Snabbt slår Udden en knut på bränsleslangen till stockholmarnas buss. Klockan kvart över nio på söndagsmorgonen larmas rariteten ut och det meddelas att sångaren kommer att förevisas utanför fågelstationen klockan 09.25. Våra skådande vänner från Stockholm står då samlade kring bussen som oförklarligt inte startar. De får istället ett läckert kryss med sig hem. Därefter startar bussen.
Text: Thomas Palholmen
Bild: Lennart Hjalmarsson