eller
De gula diskhandskarnas exkursion
Exkursionen började i och för sig bra.
Efter att ha lämnat Göteborg en tidig lördagsmorgon, i hällande regn, och efter att ha plockat upp vår exkursionsledare Peter Backman vid hans hem i Ulvesund, styrde vi kosan mot Ramsvik. På vägen dit passerade vi Färlevfjorden, där vi stannade till för att se om den vita storken fortfarande var kvar. Och visst var den det! Den stod en bit ut i vattnet tillsammans med några gråhägrar och försökte smälta in, verkade det som. Vi studerade den en stund, och tyckte att det var en smakstart på exkursionen. Visserligen regnade det fortfarande, men ändå …
Väl framme på Ramsvikslandet valde Peter att vi skulle börja med att spana av Haby bukt, så vi svängde vänster när vi passerat Sotekanalen. På denna lokal har vi tidigare sett mycket fint, bland annat ringtrast och snösparv. Den här gången var det ljungpipare som ville visa upp sig. En flock på åtminstone 20 stycken visade sig från sina bästa sidor. Och regnet bara fortsatte …
När vi kände att Haby bukt inte skulle ge mer, gav vi oss av till vårt övernattningsställe, Ramsviks Övergård. Där checkade vi in, och konstaterade vi att vi var blötare än vad som var önskvärt. Därför beslutade vi att dra in till Kungshamn för att komplettera vår utstyrsel med diverse blandade regnkläder. Tyvärr visade det sig att några goretexvantar eller andra regntäta handskydd inte fanns i vare sig sportaffären eller klädesaffären. Nu var goda råd dyra! Vad skulle vi göra. Det var kallt ute, och det regnade. Någon snabbtänkt kom på det: ICA har diskhandskar! De är regntäta! Kungshamns lokala ICA-affär fick den dagen sälja minst fyra par gula diskhandskar. Sålunda rustade kände vi att det bar, och vi kunde fortsätta vårt skådande. Nästa stopp var Smögens hamn. Där var rätt fågelfritt. Men regnrikt.
Nu hade det emellertid hunnit bli lunchtid och vi kände att det nog skulle vara skönt att få äta utan extra vätsketillskott från himlen, så vi återvände till vandrarhemmets samlingssal och intog vår lunch där. (Det är märkligt så man uppskattar torrhet, när den är sällsynt. Ungefär som med fåglar, tror jag …) Då och då tyckte vi att det verkade som om regnet upphörde, men vi hann inte mer än tänka tanken, så tog det i igen. Men framåt eftermiddagen såg det ut som om det ljusnade och vi packade snabbt in oss i bilarna igen.
Nu stod Grosshamn på programmet. Eftersom det också blåste rätt hårt, förutom regnet som nu skurade i stället för att falla ner hela tiden, räknade vi med att det skulle blåsa in ett och annat i fågelväg, men tyvärr var vinden inte optimal för Ramsvikslandet, så förutom ett hundratal tretåiga måsar var det inte så mycket upphetsande. (Ja, om man inte räknar alla toppskarvar förstås, men dem hade vi ju hunnit bli lite blasé på, vid det här laget. Ramsvikslandet är mycket toppskarvstätt, nämligen.) Om det hade varit några andra skådare där, hade de nog fått något att fundera på: Är det var ett nytt mode i skådarkretsar – illgula handskar? Lyckligtvis var det ingen annan än vi på plats …
Vi avslutade dagen uppe i Ramsviks samhälle, där vi såg både sillgrissla, tordmule och tobisgrissla rastande i viken.
När nu mörkret började falla kände vi att det var dags att få mera mat i krävan. När vi hade varit i Kungshamn tidigare på dagen hade vi bunkrat både fasta och flytande middagsingredienser, och vi satte igång att laga spagetti carbonara – en både enkel och god rätt! Någon i sällskapet var stundtals lite uppslukad av något sportaktigt – som jag tror bestod i att tjugotvå gubbar jagade en enda boll – men på det stora hela taget hade vi en mycket trivsam afton. Och det bästa av allt: väderprognosen för morgondagen lovade uppehållsväder. Och västlig vind! Den bästa vindriktningen för Ramsvik! Vi somnade gott med vinden vinande kring husknuten.
Söndagen grydde med stjärnklar himmel och rejält med västanvind. Hurra! Vi hade tidigare beslutat att börja dagen längst i nordväst på Ramsvikslandet, där vi skulle få lite lä av stenskravel från ett gammalt stenbrott. Nja, det blev lite si och så med det, för den rackarns vinden vände på nordväst. De tretåiga måsarna fortsatte dock att välla in, och även några havssulor körde förbi. Men den där riktiga fågelfesten lät vänta på sig. Vi hoppades på de tre l:en, lunne, labb och lira, som hade siktats vid andra ställen på Ramsvikslandet, men de gick våra näsor förbi den här gången.
Vi återvände därför till Ramsvik, men även där var det lugnt på fågelfronten. Skam den som ger sig – Grosshamn är säkert bra idag. Men inte heller där var det speciellt mycket fågel. Så då återstod inte mycket mer än att städa ur vandrarhemmet och börja hemfärden.
Vi hade planerat att ha första stoppet vid Kungshamns hamn, för där kan ibland blåsa in olika roliga fåglar, men det kuligaste vi såg var ett antal trutar som hade lyckats hitta några torskhuvuden, som de försökte dels stjäla av varandra, dels få ut något ärbart ur.
Nästa stopp var återigen Färlevfjorden, både för att se om storken var kvar men också för att se om det var något annat fint där, till exempel spetsbergsgäss. Vi riggade upp våra tubkikare, ställde in skärpan med våra gulhandskade händer. Visst var storken kvar. Inga spetsbergsgäss, men man kan i alla fall säga att exkursionen slutade precis lika bra som den började, med en omärkt vit stork.
Text: Gunilla Jarfelt
Bild: Göran Hultgren