.jpg)
Gof-bussen med Bernt som chaufför körde oss ner genom regnet till Halland; vi plockade upp Reino och två ”tärnor” från Varberg för vidare färd ner till Morups Tånge och Korshamn – alltid lika vackra platser att besöka.
Regnet hade upphört och till vår glädje var det uppehåll resten av exkursionen.
Vad spännande det skulle kunna bli, vitgumpsnäppa hittad av Reino kvällen innan, som dessvärre flög upp och försvann.
Reino föreläste i bussen och sa att vi skulle glömma färgerna hos vadarna, ”klä av dem” och fokusera mer på form och rörelse, så är det enklare att identifiera vadare.
Vid Korshamns parkering sågs de första vadarna, kustpipare, två till antalet.
Vid första anblicken såg det riktigt tomt ut på vadare. Men efter spaning i tuberna längs stranden, fick vi in brushanar, kärrsnäppor, drillsnäppa och större strandpipare. Uppe i luften flög en flock storspovar och bjöd oss på ett magnifikt skådespel med sina långa näbbar.
Pilgrimsfalken gjorde sina attacker och skrämde slag på de flesta fåglar, som flög upp, livrädda.
Britta hittade en ung dvärgmås och strax därefter hittades två myrspovar, rödbenor, strandskata och en spovsnäppa. Skärfläcka med unge kunde också ses och ytterligare fem skärfläckor.
I Bredvik var det ganska tomt på vadare och under fikat fick Bernt agera skådespelare och fick spela vadarbeteenden och former till allas glädje! Och med applåder som tack!
”Rödspoven har en rak hållning, medan myrspoven ser framtung ut och nästan tippar. Brushanen liknar en gammal man i vadarkropp. Gluttsnäppan älgar fram” och så vidare.
Det bästa är att Reino skriver om detta i ”Fåglar på Västkusten” nr 3 2011.
Jag gillar detta sätt att lära sig vadare på och det har hjälpt mig vidare i konsten att känna igen vadare.
I Galtabäcks hamn fanns ytterligare nya vadare, småspov blandad i storspovsflocken och vi fick även höra småspovens läte. Någon hann se en myrsnäppa. Ett gäng ljungpipare hittade vi också. Gluttsnäpporna kände man igen efter Reinos beskrivning, de älgar fram ;-).
Sista anhalten blev fågeltornsparkeringen och dammen. Det kryllade av vadare och nya på dagens lista blev mindre strandpipare och kustsnäppa. Ett helt gäng svartsnäppor och brushanar hade samlats i dammen och det var bara att försöka räkna dem … ett 30-tal svartsnäppor och 50-tal brushanar.
Dessutom vi hade vi fina obsar på fiskgjuse, brun kärrhök och två fina dvärgmåsar.
Allt som allt blev det 22 vadararter och totalt ca 60 arter!
Det ska bli spännande inför sista vadarexkursionen och se vad som kommer att dyka upp i tuben!
Ett jättestort tack, Reino, för ditt speciella sätt att beskriva vadare!
Text: Kirsi Oksman Ljungqvis