Det är fantastiskt att vi denna regniga och blåsiga dag kunnat locka 19 deltagare till vår vandring mellan Barken Viking och Säveåns mynning. Vår guide, Uno Unger, hade tyvärr fått förhinder, då han behövdes i räddningsaktionen av de nödställda på Nidingen. Eftersom våra torsdagsaktiviteter oftast samlar skådare med stor erfarenhet och kunnande som till exempel Jan Krantz, fick vi se alla de arter vi hade förväntat oss, ja, undantaget någon stormsvala förstås.
Storskarvar i olika dräkter, det vill säga olika åldrar, sågs fint på dykdalberna uppströms Göta Älvbron. Havstrut, gråtrut och fiskmås rastade här, och sågs även flyga i den kraftiga vinden.
Tre storskrakehanar rastade på Hisingssidan och några knipor sågs ute på älven.
Pilgrimsfalk! Ropade Lena. Ja det var inte bara en utan två som höll till på gasklockan och som även gav sig ut på flygturer. Ett ögonblick trodde vi nästan att det kunde vara tre fåglar, eftersom de rörde sig hela tiden.
Vid Säveåns mynning anslöt ytterligare två deltagare och vi var nu 19 vardagslediga.
En smådopping sågs fint och ett tjugotal gråsiskor fladdrade över Säveån i en byig vind som nu med all säkerhet överskred 25 meter per sekund, det vill säga storm. SMHI hade spått att en annalkande kallfront skulle komma in över Göteborg vid elvatiden och mycket riktigt anföll vädrets makter oss klockan 10.50. Vinden var emellertid fortfarande sydlig, varför vi kunde stå i lä och kaffe och smörgås plockades fram. Vi fann det lämpligt att upplösa exkursionen här, då vi ansåg att Säveåns mynning inte hade mer att ge denna dag.
Text: Christer Cederfalk
Bild: Christer Cederfalk