Våren går långsamt fram men isen låg fortfarande på Hårssjön; vi var 26 deltagare denna gråmulna dag, för många var detta ett nytt utflyktsmål! Lars-Olof Sandberg var vår lokale guide, väl bekant med området sedan många år. Medan vi väntade kom ett par stjärtmesar och undersökte buskarna i närheten med sedvanlig iver och från en grantopp sjöng taltrasten.
Vi gick vägen fram till tornet och hörde några läten från kattuggla, rödhake sjöng, sävsparv lockade i vassen men sjöng inte. Ett sångsvanpar stod på den murkna isen och klingade lite oroligt när vi gick förbi. Lars-Olof berättade att ön vi såg bakom sångsvanparet i norra delen av sjön hade kommit flytande för några år sedan och strandat … De fullvuxna björkar vi nu såg växte redan då på ön. Tänk så det kan gå.
Vid tornet delade vi upp oss i två grupper, eftersom vi var så många. Tornet är utmärkt men inte beräknat för så stora grupper, det blir trångt. Hälften tog en promenad till Sjödala och sedan bytte vi plats. Uppe vid den lilla byn sågs först en, sedan två varfåglar. Vid denna tid är de redan på väg norrut, vintern är på väg bort. Rödhake, koltrast och kungsfågel sjöng, flera sparvhökar sågs liksom nötskrika.
Vid tornet kom ännu en sångsvan flygande och landade, en yngre fågel. Tre kanadagäss landade och i södra delen av sjön låg några knipor och grågäss, alla väntade på öppet vatten. En brun kärrhökhona satt i en buske i vassen i söder, en av alla dem som på senare tid börjat häcka i Göteborgsområdet. Fiskgjuse flög över men fortsatte bortöver eftersom sjön fortfarande var islagd. En gransångare sjöng hela tiden flitigt bredvid tornet och vattenrall hostade till lite kort. På andra sidan sjön jamade ormvråk. En gröngöling skriade och vid parkeringen hördes spillkråka.
Vi lämnade så detta spännande område, men kommer säkert tillbaka efter detta tidiga vårbesök. Två dagar senare var sjön isfri; till glädje för svanar och gäss lika väl som för alla vårens senare besökare.
Fler bilder på www.naturstig.se!
Text: Stig Fredriksson
Bild: Stig Fredriksson