Hawaii 19/3–4/4 2011


Bild: Barbro Andreasson

GOF och Gunilla Jarfelt bjöd in till en skådarresa till Hawaii, en plats som hon har besökt vid ett flertal tillfällen, ett Hawaii som för de flesta av oss förknippas med sköna dagar på välkända stränder som Waikiki Beach i Honolulu under vajande palmer. Och kanske också med japanernas bombning av Pearl Harbor under andra världskriget.

Hawaii består av många öar och resan skulle omfatta besök på fyra av dem; Ohau – där Honolulu ligger, Kauai – som är grönast, Maui – som är känt för sina vackra stränder och Big Island – störst bland öarna och också kargast och med flera aktiva vulkaner.

Vi var sju personer som lämnade Landvetter tidigt på morgonen lördagen den 19 mars. Tre personer tog sig på egen hand till Honolulu. Redan samma lördagskväll landade vi i värmen på Honolulus flygplats och möttes av reskamraterna som bistod med transport till hotellet. Nu var gruppen komplett med tio personer.

Söndag 20 mars – Vi vaknade tidigt på grund av tidsskillnaden (11 timmar) och redan i gryningen kunde vi höra fågelkvitter blandat med trafikbruset i den stora staden. Vårt hotell, The Royal Grove, låg bara ett stenkast från Waikiki Beach och i träden i hotellträdgården kvittrade både House Sparrow (gråsparv) och House Finch (husrosenfink). Många av oss lockades ner till stranden för att spana och de första arterna som vi upptäckte var den överallt förekommande Common Myna (brun majna), Zebra Dove (zebraduva), Spotted Dove (pärlhalsduva), Feral Pigeon (tamduva), Red-vented Bulbul (rödgumpad bulbyl), Pacific Golden Plover (sibirisk ljungpipare) och Cattle Egret (kohäger). Några av oss såg också den vita White Tern (fetärna), som häckar i träden mitt inne i storsta’n.

Resans första programpunkt var sjöfågelspaning ute på Kaena Point. Man kan inte köra hela vägen ut till Kaena Point utan det är en dryg vandring på gropiga och besvärliga vägar ut till fyren. Det var soligt, varmt och blåsigt, och ljudet från inrullande vågor var mäktigt. Längs vägen såg vi flera Japanese White-eye (japansk glasögonfågel). Väl ute vid fyren kunde vi skåda Laysan Albatross, både på land och i luften. Red-footed Booby (rödfotad sula) och Brown Booby (brun sula) flög förbi och även en Great Frigatebird (större fregattfågel). En Hawaiian Monk Seal (hawaiiansk munksäl) låg och solade sig bland de stora lavaklipporna nedanför fyrplatsen.

Från Kaena Point fortsatte vi längs Ohaus norra kust för att luncha på räkor vid en enkel servering strax intill Kahukus odlingsdammar för räkor och fisk. Räkorna smakade förträffligt och vi kunde spana över dammarna samtidigt som vi åt, och kunde här räkna in Cattle Egret, Black-crowned Night-Heron (natthäger), Hawaiian Stilt (hawaiiansk styltlöpare) Hawaiian Coot (hawaiisothöna), Hawaiian Moorhen (hawaiiansk rörhöna) och överflygande Hawaiian Ducks (hawaiiand),förmodligen inte helt rasrena, men i alla fall … Efter lunchen letade vi oss ner till havet vid en golfklubb och mötte där ett tjugotal lokala skådare, som berättade var vi kunde hitta Bristle-thighed Curlew (alaskaspov), som var just den art som vi var på jakt efter. Vi drog oss dit och kunde även räkna in några Ruddy Turnstone (roskarl) och massvis med Pacific Golden Plovers – en art som var talrik i stort sett vart vi kom.

På vägen ut mot räkserveringen hade vi tidigare råkat ut för en lång bilkö orsakad av att flera gröna havssköldpaddor låg på en strand för att i solen och värmen smälta maten och många var på väg dit för att se på sköldpaddorna. På återfärden mot hotellet stannade vi också och tittade på de mäktiga djuren.


Laysan Albatross, bild: Roger Börjesson

Måndag 21 mars – Tidig utcheckning och avresa från Honolulu för att ta oss till Maui. Vi lämnade vårt bagage på hotellet, Maui Seaside Hotel, och for söderut till Maalaea där vi åt lunch innan vi skulle ut på en valskådningstur. På parkeringen vid restaurangen såg vi både Java Sparrow (risfågel) och Red-crested Cardinal (grå kardinal).

Valskådningen bjöd på ett stort antal Humpback Whales (knölval) som visade upp sig med hopp och plask och sprutkaskader. Mycket imponerande! Det var också oerhört vackert att se de hawaiianska öarna från havet.

Tisdag 22 mars – Förmiddagen innebar en snorkelutflykt till ön Molokini. Det blåste minst kuling när vi gav oss ut på havet och flera ombord mådde inte så bra eftersom det var rejäl sjö. Molokini ser ut lite som en ostbåge, vilket skulle kunna innebära lugnt vatten i mitten, men det var kraftig dyning och det kändes lite otäckt att komma nära klipporna när man snorklade. Men det var ingen brist på vackra fiskar i alla fall. Utöver snorklingen fick vi även se några Wedge-tailed Sheerwaters (kilstjärtslira) och en Great Frigatebird. Vi såg valar och stora gröna havssköldpaddor också den här dagen.

Väl tillbaka i land gick färden till våtmarken Kealia Pond, där vi kunde se Wandering Tattler (amerikansk gråsnäppa) och en Sanderling (sandlöpare) på stranden och dessutom ett par änder, hybrider mellan hawaiiand och gräsand. På andra sidan vägen radades alla tubar upp och på långt avstånd räknade vi in både Northern Showeler (skedand), Hawaiian Coot, Eurasian Wigeon (bläsand), American Wigeon (amerikansk bläsand), Green-winged Teal (amerikansk kricka) och på mycket långt håll Lesser eller möjligen Greater Scaup (mindre eller större bergand). Hawaiian Stilt, Cattle Egret och Night Heron såg vi också här.

Dagen avslutades med en kort tur upp på den sovande vulkanen Haleakala där vi bland annat såg fasan, Grey Francolin (grå frankolin) och den vackert helröda Northern Cardinal (röd kardinal) och vi både hörde och såg sånglärkor drilla i skyn.

Onsdag 23 mars – Denna dag var vikt för en exkursion till Waikamoi Preserve för att skåda Mauis endemer och därefter skulle den endemiska Hawaiian Petrell (hawaiipetrell) hängas in när den i skymningen kom inflygande till sin häckningsplats inuti kratern. Waikamoi är ett naturreservat, där man har försökt att utrota alla främmande invasiva arter, både djur, som till exempel vilda grisar, och växter, för att de känsliga och skyddsvärda endemerna skall få så bra miljö som möjligt.

Tre av resenärerna gjorde en egen utflykt via den pittoreska staden Lahaina för att få se de omtalade vackra stränderna. Lite mera snorkling blev det också för dem.

De övriga tog med sig sin frukost och åkte upp till Haleakala National Park, där guiden, Chuck Probst, som skulle ta oss med in i Waikamoi Preserve skulle möta upp. Detta är ett område som bara får besökas med speciellt tillstånd, och ett av de få ställen i världen där man har chans att se den sällsynta Maui Parrotbill (mauifink). Man tror ju att Hawaii skall vara tropiskt varmt, men det gäller inte på de höga höjderna. Det kan till och med vara nattfrost. Det var alltså i isande kyla, klädda i långkalsonger, mössa och vantar, som vi påbörjade nedstigningen till vårt mål. På vägen kunde vi njuta av anblicken av de röda honey creepers Apapane och Iiwi, båda med kraftigt böjda näbbar som är praktiska när de suger nektar från blommorna i träden. Båda dessa är endemiska för ögruppen Hawaii.

Efter någon timmes vandring var vi framme vid vårt mål. Runt omkring oss kunde vi se mängder med Maui Amakihi, en klart gul fågel med lätt böjd näbb. En annan gul fågel som var förhållandevis talrik här nere var Maui ‘Alauahio. Likaså talrik var sångfågeln Japanese Bush Warbler (japansk cettia). Det fanns dock två fåglar som vi allra helst ville se, den rara Akohekohe, en nästan svart fågel, och den ännu rarare klargula Maui Parrotbill. Vi vandrade fram och tillbaka, sökande efter något stort svart och något mindre gult, men med föga framgång. Då plötsligt flög något stort och svart över våra huvuden. Chuck bekräftade att det hade varit en Akohekohe, men tyvärr var det bara en av deltagarna som lyckades få denna snabba skymt. Och fler skymtar än så blev det inte av denna fågel. Parrotbillen var ännu mer svårtflörtad, men troligen gjorde den också en snabbvisit. Denna gång var det bara en endaste person som såg den som hastigast, innan den försvann bakom en trädstam. Och i och med detta blev vi tvungna att ge upp för vår guide hade en annan tid att passa.

Haleakalas sluttningar är ett bra ställe att se den endemiska hawaiianska gåsen Nene och vi såg också några stycken sådana kliva omkring alldeles bredvid vägen. På väg upp mot toppen, 3055 meter över havet, fick vi också möjlighet att beundra den unika växten Silversword, även den endemisk. När solen började gå ner fattade vi posto vid det ställe som skulle vara bäst för Hawaiian Petrel. Vi hade sällskap av några bilar till, och vi trodde ett tag att de också ville se på petreller, men det visade sig att de var mer intresserade av solnedgången. Tyvärr fick de tji, för precis innan solen skulle gå och lägga sig kom ett stort moln och lade sig omkring oss som en stor blöt filt. Attans, nu försvann vår sikt, tänkte vi. Men förmodligen var detta moln en bra sak, för när petrellerna började flyga in mot vulkanen kom de oss väldigt nära. Vilken upplevelse att se och höra dem bara några meter bort!

Torsdag 24 mars – Vi reste från Maui via Honolulu till Kauai och anlände till staden Lihue vid lunchtid. Efter att ha checkat in på vårt hotell, Kauai Palms, blev det snabbmatslunch innan vi åkte ut till en fyrplats utanför Poipu för havsfågelskådning. Här sågs otroliga mängder av Newell’s Sheerwater (hawaiilira), Red-footed Booby och Brown Booby. Några Laysan Albatrosser gled också förbi. Dessutom såg vi här ännu flera valar.

Fredag 25 mars – Kilauea Point och Hanalei Valley stod på dagens program. Vi startade i mörker och någon av oss fick en skymt av den endemiska rasen av jorduggla, Pueo. Kilauea Point visade sig vara en spektakulär fyrplats där Red-footed Boobys och Laysan Albatross häckar i stort antal. Vi såg också White-tailed Tropicbirds (vitstjärtad tropikfågel), Nothern Cardinal, White-rumped Shama (shamatrast) och House Finch från parkeringen utanför själva anläggningen. Parken runt fyrplatsen var ännu inte öppen och därför åkte vi tillbaka någon kilometer och spanade ut över några fält där vi kunde se African Silverbill (afrikansk silvernäbb), Chestnut Munia (svarthuvad nunna), Nutmeg Mannikin (fjällig munia) och vi såg också en Western Meadowlark (västlig ängstrupial).

Färden gick vidare till Hanalei Valley, ett naturreservat där man återupptagit odlingen av taro, som tidigare utgjorde basfödan för innevånarna på Hawaii. Taro odlas liksom ris i vatten och på fälten kunde vi upptäcka sothönor, rörhönor, Hawaiian Stilt, en prutgås och en Lesser Yellowlegs (mindre gulbena). Av Chuck på Maui hade vi fått tips om att det skulle hålla till två Whitefaced Ibis (vitpannad bronsibis) nere i dalen, och efter en smula sökande hittade vi också dem. Vi åkte också ner till fälten och där kunde vi se stor flock med Nene och åtskilliga (renrasiga) Hawaiian Duck.

Vi åkte vidare till vägens ände, Kee Beach, där vi hade lunchstopp. Dessvärre kom det en snabb skur men när den dragit bort gick vi ner till en fin sandstrand där massor av Red Djunglefowls (röd djungelhöna) gick omkring och letade matrester efter alla picknickgäster. Här kunde de tubutrustade räkna in åtskilliga Hawaiian Black Noddys (hawaiiansk svart noddy), även om vi först trodde att de var Brown Noddys. Dessutom kunde vi studera några Wandering Tattlers i olika dräktstadier. Också här såg vi knölvalar.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Kilauea Point och kunde nu besöka fyrplatsen och se mängder sulor, albatrosser, vit- och rödsjärtade tropikfåglar, fregattfåglar med mera. Speciellt kul att se var dels albatrossernas start- och landningsteknik (tänk Bernard och Bianca) och dels de vitstjärtade tropikfåglarnas lattjande i den hårda vinden. Parningslek, enligt uppgift.

En man som vi hade träffat på morgonen hade rekommenderat en gammal japansk begravningsplats för att se Northern Mockingbird (nordlig härmtrast) – och det lyckades vi med. Vid Wailua Bay skulle vi sedan bevaka inflygande petreller som enligt vad vi hört skulle följa floden Wailua till sina häckningsplatser och vi radade följaktligen upp oss vid flodmynningen men det enda vi kunde beskåda var fotograferingen av ett brudpar på andra sidan viken. Petrellerna lyste med sin frånvaro.

Lördag 26 mars – Vi lämnade hotellet riktigt tidigt i mörker och regn för att köra mot Kokee State Park och Alakai Wilderness. Vi skulle möta vår guide David Kuhn klockan 7 vid 13-mile-stolpen för att lämna av vårt bagage hemma hos honom innan vi skulle bege oss i in vildmarken. David satte sig vid ratten i en av bilarna och så bar det av på en gropig och halkig lerväg rakt in i skogen. David stannade vid ett vägskäl och konstaterade att vi fick använda plan B istället. Det regnade nämligen för mycket, och vattendragen skulle bli för strida att passera med bilarna. Vid framkomsten utrustades vi med var sin bambukäpp eftersom det fortfarande regnade och var ganska halt. Vi mötte en familj med jakthundar som berättade att de hade måst vända för att det var alltför högt vatten i det vattendrag som även vi var tvungna att passera för att komma till vårt mål. David tog oss ner till bäcken för att själv konstatera att vi inte skulle ha en chans att komma tillbaka över bäcken om regnet fortsatte. Det blev därför att ta till plan C, Pihea Trail i Kokee State Park. Här fick vi i alla fall se flera av de endemiska arterna som Kauai Amakihi, Anianiau, Akekee och Kauai Elepaio. Vi fick även bra obsar av Hwamei (sångfnittertrast), Apapane och Iiwi.

På eftermiddagen inkvarterade vi oss i enkla stugor i parken och från trädgårdsmöbler och förstutrapp kunde vi njuta lite av sol och fågelkvitter. Här var det en överväldigande frodighet med väldigt mycket vackra blommande träd och buskar. Mörkret kommer emellertid fort såhär nära ekvatorn och det blev dessutom riktigt kyligt under natten.

Söndag 27 mars – De mest entusiastiska åkte tidigt på morgonen återigen den hala och gropiga vägen in i regnskogen för att om möjligt kryssa fler endemer men framför allt för att få bättre obsar av Kauai Amakihi, som hade varit mycket blyg dagen innan. Vi andra hade en lång skön förmiddag där vi bland annat gjorde ett besök vid en vacker utsiktspunkt, Kalalau Lookout, där vi bland annat såg en tornuggla som flög över branterna och flera tropikfåglar som flög omkring långt under oss.

På eftermiddagen åkte vi ner från höjderna för att flyga vidare till Big Island. På vägen stannade vi först till vid Waimea Canyon Lookout för att beskåda denna imponerande kanjon – ett Grand Canyon i miniatyr.

Sent på kvällen kom vi till den fjärde ön på vår resa, Hawaii, som för att inte förväxlas med staten Hawaii brukar kallas för Big Island. Vi skulle bo fyra nätter i Captain Cook, en liten ort som är uppkallad efter kaptenen med samma namn som både landsteg och dödades i närheten. Hotellet, som heter Manago, visade sig vara en pärla med japansk touch.


Rödfotad havssula, bild: Roger Börjesson

Måndag 28 mars – Programmet för dagen var en guidad tur till Hakalau Wildlife Refuge arrangerat av Hawaii Forest & Trail. Vi stannade först för frukost längs vägen och här kunde vi spana in Lavender Waxbill (lavendelastrild), Saffron Finch (saffransfink) och Yellow-fronted Canany (mosambiksiska). Detta ställe ska vara det säkraste stället för Orange-cheeked Waxbill (orangekindad astrild), men ingen fanns till beskådande. Färden gick vidare upp på ett av vulkanbergen och vägen blev sämre och sämre och många av oss fruktade både det ena och andra framfallet. Längs färdvägen kunde vi se Nene, California Quail (kalifornisk tofsvaktel), Wild Turkey (kalkon), överflygande Black-bellied Sandgrouse (svartbukad flyghöna), vanlig fasan och Kalij-fasan, samt både svart, grå och Erckels frankolin. Vi kom in i moln och dimma men till slut nådde vi resans mål innanför åtskilliga låsta bommar och kunde ge oss ut på upptäcktsfärd.

Vi gjorde två kortare vandringar avbrutna för enkel lunch under tak (det regnade) och vi kunde se flera av de utrotningshotade arterna såsom Hawaii Elepaio, Omao, Hawaii Amakihi, Hawii Creeper, Akepa och så de ”vanliga” Iiwi och Apapane. Några gav upp efter den första blöta vandringen och kunde istället närstudera en Erckel’s Francolin och några Iiwis. De andra fick i stället möjlighet att titta på fler Akepa och fick kanonobsar på Hawaii Elepaio, rasen Volcanoes. På tillbakavägen fick vi alla se den endemiska rasen av jorduggla, Pueo.

Tisdag 29 mars – Återigen var det Hawaii Forest & Trail som hade lagt upp progammet för dagen som innebar förmiddagen i en så kallad Dryforest och eftermiddagen i en Rainforest i en så kallad kipuka, d v s en ”regnskogsö” i ett lavafält på Mauna Loas sluttningar.

Halva gruppen bestämde att istället åka ner till stranden och besökte först Puuhonua o Honaunau National Historic Park där vi kunde se kopior av sådana byggnader som man anser att de tidiga bosättarna hade. Tsunamin som följde på jordbävningen i Japan den 11 mars hade förstört en del av parken, men man berättade att tsunamin också tagit fram riktigt tidiga lämningar, hittills okända, som arkeologer nu höll på att gräva fram.

Intill den historiska parken finns ett fint snorkelställe, Two Steps, och där stannade vi flera timmar och njöt. Fiskarna var många och vackra, och då och då fick vi sällskap av en simmande Green Sea Turtle. På stranden såg vi ett antal roskarlar och Yellow-billed Cardinals (mantelkardinal). Vackra starkt gula fjärilar, förmodligen Large Orange Sulphur, flög i stort antal över sanden. Vi åt lunch vid en enkel gatukiosk, besökte ett kaffekooperativ och avslutade med ett besök i en botanisk trädgård inne i Captain Cook.

De övriga i gruppen kunde glädja sig åt fina obsar av den sällsynta Palila, som bara finns i de rester av torrskog som finns på Big Island. Vi hade dessutom turen att se de två endemiska fjärilsarterna Kamehameha Butterfly och Blackburn’s Blue i detta område, som heter Puu Laau. Därefter var det regnskogens tur och vår främsta målart var den märkliga klargula Akiapolaau, som fyller hackspettsnischen, men som är en Honeycreeper. Efter vägen spejade vi efter både fler Pueo, men mest av allt den endemiska vråken Buteo, eller Hawaiian Hawk. Väl framme vid parkeringsplatsen för Puu Oo Trail ledde oss vår guide för dagen, Gary, med till ställen där han brukar se vår målfågel, och visst fick vi till sist se den. Kanske inte den där riktiga kanonobsen, men gott nog. Efter lite slit lyckades Gary också lokalisera en sittande hawaiivråk, ljus morf, och dagen kändes som en fullträff. Vi fick också se Hawaii Elepaio, rasen Mauna Kea och Hawaii Amakihi.

Onsdag 30 mars – Programmet för dagen var en tripp till Volcanoes National Park där Kilauea, Hawaiis enda just nu aktiva vulkan, har ett pågående utbrott. Det är mestadels inget eruptivt utbrott, utan mer en stilla lavaström som rinner ur marken. Detta utbrott har pågått sedan 1983 och varierar i intensitet. När vi var där var det låg aktivitet så någon flytande lava kunde vi inte se, men däremot mycket svaveldoftande rök. Enligt gammal hawaiiansk tro bor vulkangudinnan Pele här.

Den ena halvan av gruppen valde att åka till Volcanoes, både för att det är kul att se en aktiv vulkan, men också för att vi ville se Hawaiian Noddy på häckplats. En bonus var att vi fått tips om två sällsynta vadare på en lokal som låg efter vägen, dels en Gray-tailed Tattler (sibirisk gråsnäppa) och dels en Common Sandpiper (drillsnäppa), som båda är sällsynta besökare på dessa öar. Gråsnäppan hittade vi, och kunde jämföra med dess amerikanska kusin, men inte drillsnäppan, trots ett ihärdigt letande. Ett annat mål på vägen var att hänga in den lokala rasen Kona av Hawaii Elepaio. Den hittade vi i Manuka, en botanisk trädgård på vår väg söderut. Delar av vägen runt vulkanens caldera var avstängd på grund av lava, men lyckligtvis kunde vi i alla fall ta oss ner till Holei Sea Arch, där vi fikade i sällskap av flera hundra Hawaiian Noddies.

Den andra halvan av gruppen åkte som dagen innan ner till Two Steps för bad och snorkling på förmiddagen och in till Kailua-Kona för shopping på eftermiddagen.

Torsdag 31 mars – Det här var sista dagen på Big Island och vi åkte alla ner till Two Steps för bad och snorkling innan vi packade ihop inför avresan på eftermiddagen till Honolulu.

Fredag 1 april – De mer engagerade skådarna avreste tidigt från hotellet för att kryssa Oahu Elepaio och Oahu Amakihi. Båda arterna hängdes in förhållandevis enkelt, även om inte samtliga fick så bra obsar på elepaion. De andra gjorde en vandring längs Waikiki bort mot Kapiolani Park och där upptäcktes flera fetärnor i ett träd. Den morgontidiga gruppen hade också vid det här laget åkt till samma park och sammanstrålade med de övriga vid fetärneträdet.

Eftermiddagen ägnades mest åt havsfågelskådning, där vi strategiskt placerade oss på vägen till fyren vid Makapuu Point. Här kunde vi njuta av tusentals Sooty Terns (sottärna), flera fregattfåglar, tropikfåglar, både svarta och bruna noddies, kilstjärtliror, de vanliga sulorna samt till mångas glädje några Christmas Shearwaters (brun lira).

Lördag 2 april – Förmiddagen ägnades åt fria aktiviteter. Sedan checkade vi ut och åkte till Pearl Harbor där vi åkte ut med båt till minnesmärket över Arizona, vraket av ett av örlogsfartygen som bombades av japanerna 7 december 1941.

Vi avslutade hawaiiskådningen på ön Sand Island strax intill flygplatsen varifrån hälften av oss avreste under kvällen.
» En komplett artlista

Text: Barbro Andreasson