Idag besökte vi ett stort vassområde mitt på Hönö, där Björn Zachrisson har ringmärkt fåglar i 13 år, vid en gammal hockeyrink och liten damm som numera är helt täckt av vass, platsen heter Sudda, ett vasshav på Hönö.
Start i gryningen nästan varje dag då vädret tillåter, idag var det prima väder och ganska lagom med fågel: lite blåmesar och talgoxar, några rödhakar, gråsiskor, dessutom domherre och kungsfågel. Björn visade hur man ser skillnad på gamla och unga blåmesar (större vingtäckare mörkare på ungfåglar) och unga och gamla rödhakar (gult i gommen på de unga hakarna). Vi fick också se hur man tar loss fåglar i näten, inte alltid så enkelt. De ska fastna men gör det ibland lite väl mycket så man får arbeta en stund för att försiktigt kunna plocka loss dem.
Bengt Karlsson lägger in observationer på http://www.ockero.nu/fagelskadning/ringmaerkning-sudda. Där beskrivs vad som ringmärkts vid Sudda och på andra platser på Hönö. Björn har varit vid Sudda med flera medhjälpare hela hösten, bara den senaste veckan har de märkt sammanlagt 505 fåglar.
Sudda är hotad av exploatering trots att detta är den enda platsen på denna del av Hönö med denna typ av natur, vassområde med buskar, där pungmes gjorde häckningsförsök för några år sedan, skäggmes ses vintertid, vattenrallar och rörhöns häckar, blåhake och taigasångare har rastat för att inte tala om alla de normala vass- och buskfåglar som bor här. Miljöutredningar har visat på områdets värdefulla kvaliteter och påpekat att det är viktigt att stora delar av det sparas för eftervärlden.
Sedan for vi till kyrkogården, och tog promenadslingan runt Jungfruviken och Halse långe efter en fika nere vid stranden i strålande sol; dessa Vardagsvandringar har haft tur med vädret i osannolikt hög grad! Vid vandringen noterade en av den bättre hörande delen av församlingen lite kungsfåglar, svarthätta hona, flera gransångare, någon lövsångare, några grönfinkar, samt en av kråkor mobbad sparvhökhane. De fyra stjärtmesarna såg också vi som inte hör så bra när de med sina långa stjärtskaft flög över gångstigen rakt framför oss.
Björn visade oss i vilken tall det satt en hel flock med som mest 15 hornugglor i vintras. Nu fanns här inga, dock såg vi en trädkrypare. Och vi kan vara förvissade om att en och annan gör en liten koll här i höst, nu när vi vet var det ligger. Vi kanske också passar på att kolla om Björn fortfarande håller på och märker vid Sudda.
Text: Stig Fredriksson
Bild: Stig Fredriksson