Det var med spänd förväntan jag åkte till Järntorget för att träffa mina reskamrater på årets Ölandstur – den första för mig i sådana här sammanhang.
Vi var elva personer som delade upp oss på två bilar och drog iväg ut ur stan. Första stopp var Gislaved där vi intog en sen middag. Utanför Värnamo såg vi ett gäng tranor på en åker. Sen blev det mörkt och vidare spaning från bilen var omöjlig. Under resan fick jag lära mig allt om olika listor, life-timelistan, årslistan, sverigelistan och så vidare. Vid halvtolvtiden kom vi fram till vandrarhemmet i Ås där vi installerade oss. Några entusiaster gjorde genast en tur ut i Norra lunden för att lyssna till nattsångare. Vi andra törnade in för att orka upp på morgonen.
Morgonen startade med en tur till Södra udden. På vägen ut såg vi bland annat kustpipare, prutgås och mängder med gravänder. Från ”Gubbhyllan” (den lilla blå byggnaden till vänster innan parkeringen vid Södra udden, där man kan stå inomhus och skåda) kunde vi ganska snart räkna in både citronärlan och den svartbenta strandpiparen som var målet för lokalen. Mindre flugsnappare hade rapporterats från Kungsgården och den syntes efter en stunds spanande. Vi drog vidare mot Petgärde träsk där vi fick en fin uppvisning av både lärkfalk och havsörn. Ängshök och brun kärrhök såg vi ett flertal under bilturerna.
Nästa anhalt var Kapelludden där vi fick en närobs på ett rödspovspar med fyra kycklingar. Nu var det dags för den som alla talat om under hela resan, tereksnäppan. In i bilen och iväg till Sebybadet. Eftermiddagsljuset skulle göra den mer lättsedd ute på Gammalsbyören, men av det blev det intet. Efter en dags hårt skådande intog vi en närande och god middag på Kajutan i Mörbylånga. Artgenomgången visade på 87 arter under dagen. Målet för helgen var 125, så det kändes lovande.
Lördag morgon började vi i Norra lunden. Halsbandsflugsnappare skulle häcka i holk 107 intill stigen. Hade det inte varit för ett par andra skådare så hade vi missat holken. Efter en liten stund visade den upp sig. Vi vandrade därefter vidare mot höksångarlokalen längre norrut. Janne identifierade snart sången och en hona kunde strax ses tillsammans med en steglits. Honan var lite mörkare tecknad än på bilden i Fågelguiden. Det tvärvattrade bröstet var dock helt tydligt. Lite kaffe satt fint efter det. Till allas stora glädje hördes det sedan, sommargyllingens vackra flöjtande. Till min stora besvikelse lyckades vi inte få syn på den. Enligt reglerna så räknades det tydligen ändå som en obs, vilket jag tyckte var lite väl enkla regler. På min lista hamnade den inte. Jag har den kvar på min life-timelista från en voljär i Holland. Ganska tunn regel det också för den delen. På väg tillbaka till bilen upptäckte Bill och Kerstin ett par törnskator.
Plötsligt fick Maria en rapport om en flodsångare i Kungsgården. Snabbt iväg dit. Här gick vi på helgens andra bakslag. Vi tröstade tigerhjärtat med att det säkert varit en härmsångare som lurat rapportören. Efter ytterligare ett fruktlöst försök med tereksnäppan som åter hade larmats berättade Janne att han förra året sett svart rödstjärt vid en industrilokal norr om Södra bruket. Vi beslöt oss för att satsa på det och kanske kunna räkna in någon turkduva på vägen upp. Någon rödstjärt stod inte att finna men väl ett par bobyggande gråhakedoppingar. Där såg vi också något som ingen av oss sett tidigare. En liten bod med träskor, en prislista och ett kassaskrin. Självplock av träskor!!! Gunilla passade på att plocka ett par.
Middagen intogs på Fågel Blå vid Långe Jan. Efter lite allmänt skådande drog vi oss tillbaka till vandrarhemmet. Framåt skymningen gick jag, Kirsi och Evamaria en tur för att se om vi kunde höra kornknarren. Vi hörde ingen sådan men såg ett par spetsvingade fåglar flyga över dammen inne i Norra lunden. Mot natthimlen var det väldigt svårt att avgöra storleken. Kan ha varit falkar eller tornseglare. Tillbaka vid vandrarhemmet såg vi genom annexets fönster att Barcelona ledde med 3-1 mot Manchester United. Tyvärr Mikael, du åkte till Mörbylånga alldeles i onödan.
Söndag morgon och dags för hemfärd. Åkte ner till Södra udden för att se på den smalnäbbade simsnäppan som rapporterats från en pöl vid ”Gubbhyllan”. På vägen dit såg vi de två svartbenta strandpiparna igen. Till allas stora förtjusning så genomförde de en parning inför ögonen på oss. I det ögonblicket skapades inte bara ägg utan även en ny lista. Parningslistan. Den kan bli något att bita i för hårdskådarna. Simsnäppan låg på sin plats i dammen. Ett par vitkragade brushanar bjöd på ett litet spel inför oss och två honor.
Det sista vi såg på Södra udden var en ortolansparv bland enesnåren. Nästa lokal på hemvägen blev Ventlinge strand. Där lyckades alla utom Bengt få syn på en fint utfärgad rosenfink. I Västerstadsviken såg vi bland annat dvärgmås. Sista anhalten på resan blev Beijershamn där vi hade turen att få se både tre dvärgbeckasiner och ytterligare en ortolansparv. Sista artgenomgången gjorde vi på ett jordbruksmuseum i Växjötrakten. Slutresultatet blev 117 arter totalt och 63 livskryss. Då har jag reviderat för de fyra jag glömt att jag hade på listan sedan tidigare. Därmed kom jag inte upp i 200 som jag trodde. Så det var kanske Barbara som vann livskryssjakten till slut.
Det var två saker som vi tyckte var lite underliga. Gravänder kunde ses överallt. På åkrar och ängar, långt uppe på land, ja till och med på hustak! Pungmes var lika vanlig som blåmes alternativt blåmes lika ovanlig som pungmes. Totalt en obs av varje!
Jag tror att alla hade citronärlan som det tyngsta krysset. Citronärlan får ursäkta men jag tyckte att rosenfinken och gråhakedoppingarna var helgens två bästa njutobsar.
Sammanfattningsvis: En kanonhelg.
Text: Björn Öqvist
Bild: Bill Karlström