Detta stora naturreservat är inte särskilt välbesökt av fågelskådare; kanske ligger det för nära staden, men nog är det är tacksamt att det finns här! Idag började vår Vardagsvandring i Vitsippsdalen, som faktiskt är en del av Änggårdsbergens naturreservat vilket inte alla vet om.
Fågelsången var öronbedövande och den första timman efter start räknade vi in 32 sjungande fåglar av 14 arter, på ett 9 hektar stort område. Koltrasten var vanligast med 5 sångare, tätt följt av bofink med 4 exemplar. Mindre hackspett vid sannolikt bo och fina observationer av svartvit flugsnappare förgyllde vandringen.
Därefter gav vi oss ut i resten av reservatet upp över Ljungheden, ner till Axlemossen och åter till Finns mosse. Fågelsången hade då glesnat något, men koltrasten blev dagens allmännaste sångare med 14 ex, tätt följt av lövsångarens 11 ex. Vintern var hård och kall men också små gärdsmygar finns kvar, vi hörde 6 stycken på vandringen. Trädgårdssångare, rödstjärt, trädpiplärka, järnsparv och minst fyra gransångare fanns också med i sångarkören.
I Axlemossen fanns kanadagås med 7 ungar, här fanns tidigare två ruvande par som kläckte. Sedan tog det ena paret över det andra parets tre ungar och jagade bort föräldrarna, kanske var dessa nöjda med att ha ackorderat ut sina bytingar? De egna ungarna överlever tydligen bättre när det blir fler ungar i kullen. Smådoppingarna sågs men ännu tycks det inte ha blivit några ungar. Däremot hade en gräsandhona fortfarande 7 ungar med sig, samma antal som för fyra dagar sedan. Här är det ganska tryggt, sällan syns kråkor, trutar eller skator. Men i Vitsippsdalen såg vi tidigare en skata jagas iväg av tiotalet björktrastar med hiskliga skrän.
Lite regnstänk blev det på slutet men bara lite. Dagens resultat av sedda fåglar blev 144 ex av 30 arter.
Text: Stig Fredriksson
Bild: Stig Fredriksson