Vi var nästan 30 väl påpälsade personer som samlades vid Öxnäsvägens slut en väldigt göteborgsk novemberdag, grå och lite råkall – Öxnäs ligger vid Nordre älvs strand och enligt Svalan har man sett närmare 200 arter på denna lokal. Vår guide, Bo Brinkhoff, hälsade oss välkomna och berättade lite om Öxnäs och gav också lite förhållningsorder eftersom man på väg till lokalen går genom en kohage där det kunde pågå kalvning.
Vi tog oss genom två elstängsel och en hästhage för att ta oss fram till kullen från vilken vi skulle spana efter vanliga och förhoppningsvis mer ovanliga arter. En av hästarna tittade storögt på oss när vi passerade och det var första gången jag har sett en häst med ett förvånat ansiktsuttryck. Vi kryssade mellan lerpölar och komockor för att till sist ”bänka” oss uppe på kullen med kikare av alla de sorter riktade mot älven. Men det var inte mycket liv, ett par gräsänder, en havstrut, tre storskarvar och en korp var allt som syntes och hördes. Istället börjades det plocka fram kaffe ur ryggsäckarna och man började prata med personerna som satt upp sina kikare närmast. Kaffet behövdes för att det blåste snålt över kullen.
Det här visade att detta var en typisk fågelskådardag, det händer väldigt lite en lång stund och sedan händer allt på en gång. Det började med att någon såg en häger snyggt placerad högt upp på en stolpe på andra sidan älven. Sedan skedde allt slag i slag. En flock krickor kom fram på älven, tillräckligt för att göra en glad. Men ännu gladare var den som upptäckte en skedand mitt i flocken. Det gjorde förresten oss alla glada. Strax därpå dök det över höjderna på andra sidan upp flera rovfåglar, ormvråkar och en duvhök. Undertecknad kunde inte se att det var en duvhök men Bo beskrev varför han med säkerhet kunde artbestämma den. Det känns tryggt att skåda med proffs och man lär sig hela tiden. Sedan kom det som jag tror de flesta tyckte var dagens höjdpunkt, en blå kärrhök. Denna honfågel visade upp sig nedanför kullen en bra stund innan den slog sig ner i vassen. Jag hörde många glada kommentarer runt omkring och det var faktisk första gången jag själv ser denna art.
Vi stannade drygt 1,5 timme på kullen och det fortsatte dyka upp en hel del fågel med ett par höjdpunkter för mig, en varfågel i ett litet träd nere vid älven och en sträckande ljungpipare som alla hörde men det tog en stund för oss att lokalisera den mot den grå novemberhimlen.
Vi tog oss tillbaka till vägen för att ta oss ner till Kvillebäcken. Jag har hört namnet förut men visste inte att denna bäck rinner åt två håll. Bo berättade att den rinner ut både i Nordre älv och i Göta älv, lite udda. Förhoppningen var att det skulle finnas en del småfåglar vid bäcken. Men det enda vi såg var grönfinkar och gråsiska. Vi drog oss tillbaka till bilarna som man får parkera en bit bort på Öxnäsvägen. Kör man till vägens slut finns inget ställe att parkera på. Personligen var jag mycket nöjd med dagen och med den hjälp vi fick av Bo och andra att identifiera det vi såg. Vill ni se hela listan med arter vi såg, kolla in Svalan.
Jag har varit med i GOF i fyra år men detta var bara andra gången jag var med på en GOF-aktivitet och det är bara positiva erfarenheter. Guiderna och de mer erfarna skådarna delar mer än gärna med sig av sina kunskaper och för mig som har mycket att lära är detta guld värt. Är du med i GOF och inte har varit med på en exkursion – pröva det. Är du inte med i GOF – gå med.
Text: Jonas Norin
Bild: Stig Fredriksson