Denna lilla stympade men härliga oas mitt bland industrisamhällets katedraler är ett ställe väl värt att besöka i vårens tid, i skiftet april-maj, med mattor av vitsippor och en sångfågelkör som är ovanligt rik och fullödig. Det är alltså fullt förståeligt om en och annan undrar vad man har där att göra i slutet av januari. Flera svar finns på den frågan. Vi är gärna ute i vår natur, den som finns kvar, också om det så är mitt i vintern.
Vi vill gärna träffa det glada Vardagsgänget. Det finns dessutom de som aldrig varit i Rya skog och vill veta var och hur man går där. Och man vet aldrig vad man kan få se.
Denna vackra soliga och något kyliga vinterdag samlades vi alltså 33 skådare och gick ett varv runt Rya skog, denna pärla som sargats och krympt men ändå finns kvar. Den är det första naturområde i Göteborgs och Bohuslän som fridlystes, naturreservatet på 17 hektar bildades 1928. Den är ett exempel på en typ av lövskog och sumpskog som var vanlig i regionen tidigare men oftast huggits ned. Den tillhörde på 1700-talet gården Rödjan och spår från denna tid går ännu att skönja. De forna slåtterängarna slås fortfarande och här finns äldre ekar bevarade. Stigarna i Rya skog slingrar sig fram genom fuktig, lummig lövskog med gamla grova träd.
Enligt Svalan har 101 arter setts här, Uno Unger leder skådarligan med 68 arter. Vi såg 18 % av dessa, det blir fler längre fram. Men trädkrypare fanns på flera ställen, vid flera tillfällen såg vi hur de gick under en gren hur det nu är möjligt utan att ramla ner. I sydvästra delen av skogen var det ganska risigt och där fanns det flera koltrastar, rödvingetrast och en stare. Blåmesar sjöng hela tiden, talgoxar sågs, nötväckor sågs och hördes, en större hackspett visade upp sig. Några ringduvor tyckte att vi var lite störande och flög iväg. Gråtrut, skrattmås, kråka och kaja flög över. Totalt sågs 45 fåglar av 12 arter, måttligt imponerande men nu vet alla som var med var Rya skog finns.
Av deltagarna förklarade 10 att de aldrig varit här förut. Antalet deltagare var 33, antalet bilar 23, av de närvarande medgav fyra personer att de hade åkt kollektivt, bland annat för att antalet p-platser är begränsat. Ett mycket lovvärt initiativ som lockar till efterföljd! Jag provåkte själv, det tog obetydligt längre tid än med bil trots flera byten.
Vår ordförande i Sveriges Ornitologiska Förening sedan något år, Dennis Kraft, ledde vandringen. Han hade god hjälp av Uno Unger som rörde sig i gruppens utkanter och lättare upptäckte blyga fåglar som rödvingetrast och koltrast – de är i denna inte så mycket besökta skog inte lika vana vid folk som de i Slottsskogen och andra parker.
Vi passerade glashuset på Ryaverket, ett nybyggt hus som innebär ytterligare rening av vårt avloppsvatten. Det är en exceptionell och påfallande byggnad som alla som åkt förbi på Oljevägen lagt märke till. De stora glasväggarna blev dock katastrofala för fåglarna i Rya skog, de uppfattade inte att något var i vägen och ett antal ormvråkar, sparvhökar skadade sig och dog, liksom en berguv. Att praktiska problem skulle uppstå i mötet mellan fåglarna och skivfilterbyggnadens utformning med stora glasfönster kom som en överraskning för arkitekten. Ett finmaskigt tunt nät sattes upp framför fönstren för att få fåglarna att väja undan. Tommy Järås på Fågelcentralen berättar, att det numera inte kommer in några skadade fåglar alls – nätet tycks ha fungerat som avsett. Och det var ju bra. Någon berguv såg vi inte även om vi fick utpekat för oss i vilken ek den vissa vintrar har suttit och kurat. Ni som inte var med får gissa.
Text: Stig Fredriksson
Bild: Stig Fredriksson