Sju ungdomar åkte i minibuss från Göteborg, med bagaget fyllt av tubkikare och väskor, och med siktet ställt på stork, Freddy Persson, ungdomsgruppens man i Skåneland hade rekat i en vecka och lovat oss guld och mindre sångsvanar! Övernattade i Haverdal, vilket vi lämnade vid fyra-tiden på lördagen till tonerna av en kattuggla.
Vi plockade upp Freddy utanför Ängelholm, och fortsatte ner till Falsterbo.
Till skillnad från på hösten kan man under mars faktiskt se himlen vid Falsterbo. Vi var nere i höstas också, och då formligen kryllade det av trädlärkor, ringduvor, lappsparvar och glador. Det var inte riktigt lika livat i mars, men det fanns mängder av bläsänder, snatteränder, viggar och gravänder i pölarna, och i Öresund låg både alfåglar och gråhakedoppingar på rad.
Efter ett kort uppehåll hos en av deltagarnas mormor (som hade en turkduva i ett träd utanför huset) for vi vidare till Krankesjön. Vi hade inte kommit längre än till Flyinge då Jenny Wendel plötsligt utbrister: ”Men oj, där stod ju en stork!” Och mycket riktigt, vid infarten till Flyinge hittade vi inte mindre än sex storkar som cirklade och spatserade och visade upp sig. En av de trevligaste delarna av hela resan.
Krankesjön var full av fåglar. Bland hundratals gräsänder och knipor hittades både salskrake, brunand, svarthakedopping, smådopping, stjärtand och snatterand, och i skogen vid tornet hittade vi entita, trädkrypare och en överflygande forsärla. Vi fikade (och såg årets första nässelfjäril!) medan gladorna flög förbi, och åkte sedan norrut igen.
Nästa anhalt var Kullaberg i jakt på praktejder, men den undslapp oss. På vägen därifrån kom dock obsen med stort O. Vid Möllehässle cirklade nämligen vad vi är nästan helt övertygade om var en ormörn. Kungsörn, tänkte jag, innan jag fick upp kikaren och kunde se den helt vita undersidan med små svarta prickar. Tyvärr drog den iväg medan vi parkerade, så bara fyra av oss såg den, men blir den godkänd blir det den sällsyntaste art ungdomsgruppen hittills sett.
Vi stannade ett tag vid Sandön nära Ängelholm och tittade på skärfläckor, fiskgjuse och större strandpipare, svängde in vid Kattarp och letade efter hornugglor (två hittades) innan vi bröt för dagen och drog oss tillbaka till Haverdal.
Söndagen påbörjades tidigt (fast eftersom det då var sommartid blev det lite senare) vid Påarp söder om Halmstad. Havet utanför var fullt av ejdrar och sjöorrar, samt lite småskrakar och svärtor. Skärfläcka, storspov och kricka på stranden, steglits och hämpling i luften. Vi åkte vidare till Trönninge ängar där tre mindre sångsvanar låg och väntade på oss. En flock med storspovar hade en skogssnäppa med sig, och en kärrsnäppa gick omkring på en ö. Oräkneliga mängder kricka och gräsand, med inslag av brunand och ett par årtor.
Vi fortsatte till Morups tånge där en mindre korsnäbb visade upp sig och både dubbeltrast och toppskarv flög förbi. I Korshamn gick fler kärrsnäppor och en rödbena, men i Glommens hamn var det nästan tomt. Galtabäck bjöd på 147 gravänder och både sånglärka, sädesärla och ett par silltrutar. Vi slutade på Getterön med myrspov, rödspov, bläsgås, snatterand och – på Gubbanäsan – en skärpiplärka.
Efter två dagar av oerhört intensivt skådande slutade listan på 97 arter plus en ännu inte godkänd ormörn. Detta är en siffra vi är ganska nöjda med, även om det är tredje gången vi åker söderöver utan att bryta 100-gränsen. Nästa långresa blir till Öland i juni, och då ska vi upp till 200 arter, är det tänkt!
Text: Daniel Gustafsson
Bild: Björn Larsson