Det hade regnat hela natten och på morgonen möttes man av en tät dimma – trots det var vi ändå tolv personer som hittade varandra vid Shellmacken på Nisseplatsen. Vi packade in oss i tre bilar och styrde kosan mot Tofta kile dit vi anlände en kvart före sju. Ur dimman steg Peter Hvass, som inte var i sin bästa form denna dag. Han hade fått magsjuka och uppmanade oss att inte komma för nära. När vi stiger ur bilarna hörs ur dimman en gulsparv räkna sin melodi och en rödhake porla fram sin strof.
Bofinkens strof tränger också fram ur dimman. Ute från kilen hörs grågäss och en sothönas gälla skri. Peter berättar om kilens historia och jag fascineras av att vallarna runt kilen ursprungligen kom till i mitten av 1800-talet för att utnyttja det invallade området för slåtter och som betesmark. Efter invallningen pumpade man alltså ut vattnet för att gräset skulle kunna växa till. Detta pågick till i början av 1990-talet.
Vi går över den västra vallen mot den tidigare ön Hjälm. Tre vitkindade gäss kommer inflygande lågt i dimman och en knölsvan kan anas i dimman. Vi ställer oss i sluttningen på Hjälm med bra utsikt över kilen och man kan faktiskt ana att dimman börjar lätta något. Vi hör krickor och snart får vi se fem stycken. Senare kommer en flock på cirka 30 fåglar och landar på klarvattnet. Från ekbacken hörs kicklätet från en större hackspett samt flera nötväckor. Ganska snart upptäcker vi ett stjärtandspar som födosöker en bit ut från land. Även ett snatterandspar visar sig så småningom. Vi ser också ett par strandskator och ett tiotal tofsvipor på strandängarna där också ett tjugotal sädesärlor rastar. Även några sävsparvar födosöker i strandkanten. Senare ser vi också flera sävsparvar som sitter i toppen av vasstråna och sjunger. Dimman lättar ännu mer och plötsligt ser vi en hane brun kärrhök komma glidande över vassarna. Lite senare får den sällskap av en hona. I strandkanten på norra sidan går två större strandpipare, en storspov och senare även ett par enkelbeckasiner. Peter lämnar oss och efter lite fika fortsätter vi mot den södra vallen. I första trädet vid vallen sitter två grönfinkar och två steglitser. Vi fortsätter ut över vallen och plötsligt hör vi skäggmesens typiska pling och snett framför oss sitter ett par högt upp i vasstråna och käkar frön. De sitter dock bara en kort stund och drar sedan iväg så vi är bara några stycken som hinner se dem. Efter att ha gått över vallen följer vi sedan vasskanten snett fram till vänster en bit. Hela tiden underhålls vi av en klyande gröngöling som sedan också ses i en torraka upp mot gården. På återvägen får sedan alla tillfälle att studera ett skäggmespar som klänger i de vajande vasstråna. I havsviken söder om vallen ligger några ejdrar, ett par småskrakar och en hona storskrake. Vi kollar över kilen en stund till och plötsligt är det cirka 40 vitkindade gäss som simmar i klarvattnet.
Vi beslutar att avsluta exkursionen med en tur till Ödsmåls kile. Där kan vi komplettera artlistan med sånglärka, ängspiplärka, sångsvan och storskarv. Totalt sågs 50 arter under dagen.
Text: Berndt Lindberg
Foto: Hans Emilsson