Trettiotalet deltagare samlades för en vandring runt Svankällan eller Kärra mo som det även kallas; eftersom flera av deltagarna ville lära sig känna igen sången från de fåglar man hör på våren stannade vi till flera gånger för att träna in hur de vanligast förekommande låter.
Vi fick bra tillfälle att lyssna till lövsångare, bofink, trädgårdssångare, sävsparv, blåmes och gransångare. Fåglar som hördes lite mer sporadiskt var törnsångare, svartvit flugsnappare och trädpiplärka. Några tornseglare och hussvalor jagade insekter över vattnet vilket speciellt gladde de deltagare som inte sett dessa vårens budbärare tidigare i år. En duvhökshanne kom flygande över våra huvuden men tyvärr fick vi inte se någon av de bruna kärrhökar som även i år häckar i vassen.
Vattenytorna är numera nästan helt fria från fåglar men vi lyckades i alla fall se två par kanadagäss varav i alla fall ett par hade gässlingar. Två gräsanddrakar låg och solade sig på en brygga. Vi spekulerade en del kring möjliga orsaker till att de flesta av de våtmarksarter som bara för några år sedan häckade vid Svankällan nu försvunnit men ingen hade någon bra förklaring så frågan blir tills vidare obesvarad. Till sist tog vi en fika med fin utsikt över mon där undertecknad fick applåder för sin blygsamma insats vid guidningen vilket han härmed tackar för.
Text: Göran Karlsson
Bild: Stig Fredriksson